Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sveriges finnmarker, af J. F. N. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordligare. Det är sannt, att, då jag en gång från Öfver-Malungs
kyrka företog en vandring halfannan mil rätt vester ut, förklarade
vägvisaren Knus Mas, att i fäbodarna torde vara något »osnuskigt»,
ty finnarne hade hållits där på vintern för att skjuta elgar. Men
dessa finnar voro ej där i trakten bofasta, utan hade ströfvat dit
från sydligare nejder.
Från nämnda ändpunkt fortgår finnmarken genom södra delarna
af socknarna Ytter-Malung, Tyngsjö, Äppelbo och, med starkt
tilltagande bredd, genom Jerna, Nås och Säfsen samt något litet in i
Grangärde, där den nu för tiden slutar. I förra århundradet funnos
dock spridda spår af finnar ännu vida östligare: t. ex. i Mockfjärd,
i sydligaste delen af Norrbärke och vestligaste af Söderbärke; ja till
och med i en del af Hedemora socken, som länge bibehöll namnet
Firmfjärdingen.
Svårare är att angifva, huru djupt in åt Vermland denna
finnmark sträcker sig på bredden. Med visshet kan man hit räkna
Rämen, Gåsborn och Gustaf Adolfs (eller Gustafva) socknar; men det
påstås, att finnar fordom bott ända ned åt den trakt, där Filipstad
sedan anlades. I Ny socken äro (öster om elfven) inga finntorp förr
än fram mot Dalgränsen.
Allt detta har endast afseende på finsk härkomst; ty, hvad
språket beträffar, är det i hela denna afdelning af finnmarken nästan utdödt.
Sålunda kunde en ung hustru ej uppgifva flere finska ord än: Ana
mona vakola (gif mig eld på pipan). Hennes svärfar visste väl att
på finska namngifva de flesta föremål; dock måste äfven han
stundom fråga sin gamla mor. Jag beder, att man ej må misstycka,
såsom ej till saken hörande, om den hedersmannens namn här
utsattes, i prent. Han hette Vajs Magnus Hinderson. Många många
tunnland (om ursäkt: hektarer) har han i sitt anletes svett uppbrutit
i en vildmark, där bergstopparna uppskjuta öfver skogsgränsen
och foreller plaska i fjellsjöarna. Det har så fogat sig, att flere
andra resenärer här nedifrån »Rombolandet» haft skäl att prisa hans
tjenstvillighet, under hvilken han på sin brutna svenska lofvade, att
»gode herrar skulle inte bli bet».
I Säfsen finner man på den år 1800 utgifna Hermelinska kartan
ännu åtskilliga finska ortnamn, t. ex. Pekkalambi, Suvasjärvi
o. s. v. Dessa äro nu ej längre i bruk. Sammaledes i andra socknar.
De nya namnen hafva ofta ingen hänsyftning på de gamla. Så har
Mattila blifvit Gåstjärnsberg.
Med språket försvinna allehanda egna bruk från gamla tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
