Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka vi sedan sågo lOOO:de tals vid Spitsbergen; de äro svarta
öfver allt pi ryggen, till hälften af bröstet, så långt som de ligga i
vattnet och simma; under buken äro de h vita. Honan hade 2
gropar under buken, der hon utplockat dunen för sina ägg att ligga på ;
lianen är lik honan, men remiges äro något brunare; holländarne
kalla dem för Rôties; deras kött var gulrödt och saffransfärg ad t; de
lära lefva af små kräftor (canceres).
Nu voro fönstren alltid frusna tills öfver midsommaren. Jag
kände ibland under sömnen som spasmi i venstra käken, då den drog
-sig fram och tillbaka mot min vilja. Innan jag blef van vid detta
klimatet, hade jag svårt för att bli varm om fötterna, och var
kölden excessiv, i det hon trängde sig igenom kläderna, fast man lade
aldrig så mycket på sig i sängen. Jag frågade kommendören hvaraf
<let kommer. Han svarade: »die Luft ist so dttnn hier in
Grönland»; det är, luften är här så rarefact och tunn, som är svårt att
förstå.
Folket fick mest hvar och en hufvudvärk, och somliga näsblod.
Skepparen sade, att den masta incommodité de ha här på denna
farten är af kramp i foten, hvilket de klaga öfver, som måste ständigt
gå upp i masten och se sig väg igenom isen ; men dertill kan detta
bemödandet ock vara en bidragande orsak.
D. 6 Maj voro vi inom circulum arcticum. Den dagen sågo vi
■ett lefvande väsende på sjön af några 50 skepp, som alla höllo
kursen till norden, och i synnerhet till isen, som nu hvar dag väntades.
Vi helsade på några med vår flagg och frågade om de sett is och
éivalar.
Nu sågo vi mer själar, näbbhvalar, finfiskar, alkor med mera
¾n förr, som är ett tecken till att man snart är vid isen; små is
kom ock nu flytande, som såg underligt ut i förstone; men jag
ledsnade nog vid det på slutet. Båtsmännen sade: »se här ha vi
landsens frukt».
Isstyckena hade af böljornas skakande fått åtskilliga uthalningar
och figurer, som torn, hus, djur etc. Deras naturliga fárg var
bvit, men då de lågo i vattnet sågo de gröna ut; i tjock luft hade
•de blå färg, och i synnerhet om der voro några vinklar som
reflecte-rade; så att den underliga isens fárg, som beskrifves af
grönlandsfa-rare, kommer dels afreflection, dels af isens täthet; ty det såg jag
ofta sen, att han var finare och mera glacerad, än isarne äro hos oss.
Nu hissades storseglet upp, kommendören steg i masten att se
8ig före, hvar och en stäldes vid sitt tåg och att handtera sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
