Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvet, eller Pelagica; Linn. Sy st. Nat. pag. 660. Färgen på den
omtalta var, då den lefde, blåaktig; ifrån dess dorsum tentaculatum
gingo blodrör, som förde röd blod i åtskilliga små grenar, så att hon
såg purpurförgad ut. Tentacula glimmade och lyste, då hon låg i
vattnet, men då jag nogare skärskådade henne, kom detta glimmande
af tentaculis derigenom, att radii eller pinnæ distichœ, som stodo
som hår upp, 2 och 2 parallelt emot hvar andra, continuerligen
rördes fram och tillbaka, så att långs med dem syntes rader som
perlor af vatten; kanhända dessa äro spiracula, hvarigenom sådana
vermes taga och släppa luft ifrån sig. Hon uppehöll sig på en alns
djup i vattnet, gick ganska långsamt; dess kropp låg och ilöt fram
sooi en ryssia; hon förvarades i spiritus vini, men blef der solverad.
D. 15 blåste kall NO. Thermometern föll under natten till
20, och hafvet frös omkring oss, så att skeppet så när frusit fast,
ehuru det gick under segel. Hafvet frös till öfver half annan tum,
och isen såg ut som runda plåtar, inböjda midt uppå, hvilket skett
af den kalla blåsten.
Dunsterna af thekopparna gingo väl en famn perpendiculairt i
höjden, och när man tuggade på en bit papper och lade den ifrän
sig, kunde det röka deraf hela 5 minuter, likasom eld varit deruti.
Då man låg snedt emot solen och såg på ångan, som utgick af
munnen, syntes hvar particel deraf stor som en knappnåls knapp.
Obs. Detta tillskrifver jag ej köldens effect, efter vi ofta ha så
stor köld hos oss, men luften måtte verkligen annorledes vara här
beskaffad.
Fjerde dag pingst utstodo vi en förskräcklig storm af SSO.,
som här är det mest stormande väder, ty hela oceanen kommer då
i rörelse; vi höllo till emellan isen uti ett ständigt loverande,
fäk-tande undan den, och voro vi i yttersta fara; dock, ära vare Gud,
att os§ ingen skada skedde! Den dagen förgätes aldrig.
Luften var dimmig och tjock af snö och hagelskurar, så att vi
ej kunde se hvarthän vi skulle; vågorna häfde sig, som ett urväder,
in och ut på skeppet, och däcket var så halt af den fallande snön,
att de på det måste göra lister af. årorna och dylikt, att fasta sina
fötter vid.
Med bedröfvelse hbrde vi sedan, att 11 skepp i isen gått
förlorade, 4 st. från Holland, 5 från England, 1 Flensburgare och 1 från
Hamburg. En händelse af så många förolyckade bekände
grönlandsfarare aldrig hafva händt, utom en endaste gång förut, då dess utom
ej något år är, som ej några ga förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
