Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stormen skingrade isen så, att b valarne deraf begåfvo sig längre
bort, vi blefvo långt neddrifna, ocb måste åter upp att söka någon
rätt fiskbank, som är de rätta isfält. Yi ingingo compagnie på vinst
och förlust med en hamburgare, Hans Petersen, på det vi dåmera,
som förstärkte med 12 slupar, kunde till fänge göra större anstalt,
men det lyckades dock ej.
Den 26 Maj hade vi en stark dyning, då isstyckena började att
höja och sänka sig väl ett qvarter öfver vattnet; styckena voro 10
à 12 famnar under vattnet. Skeppet raglade från vester till öster;
vi voro fast vid en isschots, och vattnet var vid isen så lugnt, att
ingen fjäder röras kunde.
Detta isens höjande och sänkande kallas dyning och sker deraf,
att någon storm är i sjön, som upprört vågorna, hvaraf det undra
hafsvattnet än svallar, men det öfre hindras genom den tjocka isens
motstående; denna dyning är farlig, då det ena isstycket avancerar
till det andra; ty som det ena isstycket ligger djupare än det andra,
så sätter det vattnet i rörelse under det, som ligger mindre djupt,
och gör, att det mindre måste följa och gå till det större, hvartill
äfven storm bidrager. Många skepp förloras här på detta sättet, då
det ena isstycket tränger sig på det andra, så att somliga måste
deraf resas så högt som skeppsmasten och med ett fall göra ända
på alltsammans. Denna dyning och N. vind gör, att ofta skepp bli
fastsittande i isen till flera veckor, tills något annat väder, hvaraf
vestan är det bästa, öppnar isen; och måste äfven för denna isens
tillslutning skeppen midsommarstiden begifva sig härifrån; ty ju mera
det lider på sommaren, desto smärre blir isen både af värme och
storm.
I dyning af liten is, som vill stöta till skeppet, kan man med
isbillar och hakar drifva den undan; men i stor is måste man
öfver-emna sig Guds den allsmäktiges omsorg, när han vill hjelpa^enom
derutur.
D. 29 var jag på skeppet Sara Cæcilia från Hamburg och gick
dit öfver isen ; snön gick opp till knävecken, och man måste på ett
ställe krypa på några utlagda åror med en båtshake i handen för
att komma ifrån det ena isstycket till det andra. De hade fångat
en hvalfisk, men alltsammans var redan i quarteler inpackadt,
förutom stjerten, den jag besåg och fick äfven ett hvalfisköga, det jag
uppskar och betraktade.
Ögat är stort som ett fullkomligt oxöga, vätskorna intogo knapt
hälften deraf, och det öfriga var en hård substans af åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
