Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - R. Hult: Recherches sur les phénomènes périodiques des plantes, af F. R. Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PHÉNOMÈNES PÉRIODIQUES DES PLANTES. 143
har användt dessa, men dessutom de följande 3 årens, så att hans
bearbetningsmaterial omfattar sexårsperioden 1873—78.
För att gifva en föreställning om detta materials omfång må
anföras, att iakttagelser öfver de periodiska fenomenen samlats efter
en af meteorologiska observatoriet fastställd plan på i medeltal under
de 6 åren 157 olika ställen inom landet, nemligen: år 1873 på 218
ställen, 1874 på 151, 1875 på 155, 1876 på 118, 1877 på 159 och
1878 på 143 ställen, hvilka siffror på ett vackert sätt visa, med
hvil-ket stort intresse den från Uppsala meteorologiska observatorium
utgångna uppmaningen att anställa dylika iakttagelser omfattats.
Antalet observationer är mycket betydande. Arnell anger, att han
behandlade 30,000, och Hults material uppgår väl till dubbelt.
Den fråga, på hvilken Hult söker finna ett svar, hade redan
förut varit föremål för olika forskares uppmärksamhet, hvilka sökt
finna och gifva ett uttryck för den lag, efter hvilkon temperaturens
inverkan på växtligheten är bestämd. Den berömde franske
botanisten Adanson framställde resultatet af sina forskningar öfver detta
ämne i satsen: Knopparnes utveckling bestämmes genom summan
af de dagliga medeltemperaturerna sedan årets början. Hans
landsman, den för sina arbeten på kemiens och särskildt på
landtbruks-kemiens område mycket ansedde Boussingault, förändrade den
Adan-sonska teorien så till vida, att han ur beräkningen utelemnade den
del af året, under hvilken växtverlden i norden hvilar, och ensamt
fáste sig vid temperaturen under den pågående vegetationsperioden.
Han ansåg sig hafva funnit en anmärkningsvärd öfverensstämmelse
mellan temperatursummorna för olika arter oaktadt olikheter i
vegetationsperiodens längd och i medeltemperatur på de trakter, där
iakttagelserna anstalts, och slöt häraf, att vegetationsperiodens längd
står i omvändt förhållande till dess*medeltemperatur. Donna åsigt
blef allmänt antagen såsom giltig och forskningen öfver detta ämne
riktades härefter hufvudsakligen på att genom användandet af nya
metoder vid beräkningen af temperatursummorna erhålla dessa så
säkra och noggranna som möjligt. Under 1860-talet företog sig
emellertid C. Linsser att underkasta det hittills samlade materialet
och den hittills allmänt gängse åsigten en sträng granskning. Han
kom härvid till den slutsatsen, att de summor af temperaturer öfver
0°, som växter på två olika ställen behöfva för att nå ett visst
utvecklingsstadium, stå i direkt förhållande till summorna af båda
ställenas alla positiva temperaturer.
Under det dessa och andra naturforskare genom studiet af feno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
