Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om sjöfart mellan Ob-Jenisej och Atlanten, af A. E. Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
OM SJÖFART MELLAN 0B-JENI8EJ OCH ATLANTEN.
den under en så kort tid skall hafva hunnit vinna någon synnerlig
utveckling, särdeles som åtskilliga svårigheter af alldeles eget slag här
tillkomma. Sibirien är ett land, som hitintills varit fullständigt
af-stängdt från verldshafvet och det europeiskt-amerikanska affärslifvet,
och det är naturligtvis ganska svårt, att få den i ett sådant land alldeles
egendomligt utbildade affiärsverlden att intressera sig för någonting för
den så främmande som en sjökommunikation. Det har ej heller till dato
fullt lyckats. Vidare är Sibirien icke blott afstängdt från Europa;
den bebodda delen deraf ligger ganska långt från de stora flodernas
mynningar i Ishafvet, och de varor, som skola till landet in- och
utföras, måste med flodbåtar transporteras hundratals mil, innan de nå
marknads- eller hafslastageplatsen. Men både Ob och Jenisej utmynna
i stora bugter, der sjögången understundom kan vara ganska svår,
kanske jämförlig med den vi hafva på sjön Vettern. I denna sjögång
hafva flodbåtarna svårt att reda sig, och kaptenerna som föra dem
förklara sig väl kunna våga sig ned till de öar, der flodernas långa
mynningsvikar börja, men åtaga sig på inga vilkor varutransport till
eller från något närmare hafvet beläget ställe. Detta vore, säga de,
död för dem sjelfva och ett gifvet förderf för deras fartyg. Sjöfarten på
dessa vikar är dock en leksak för hafsvana sjömän på ändamålsenliga
fartyg, naturligtvis under förutsättning att mynningsvikarna vore
sjö-kartlagda, ett förhållande som för det närvarande icke eger rum.
Man kan sålunda icke begära, att alla dessa svårigheter redan skulle
hunnit besegras och att en lifligare handelsförbindelse med dessa
trakter redan skulle kunnat uppstå, men med kännedom om Sibiriens
omätliga tillgångar kan inan med full säkerhet sluta till, att en dylik
handelsförbindelse förr eller senare skall komma till stånd, om blott
sjöförbindelsen är praktiskt användbar. Att redan nu med bestämdhet
påstå, att en sjöresa öfver Ishafvet till Ob-Jenisej hvarje år är möjlig,
dertill torde den erfarenhet man hittills vunnit vara för ringa; den
sträcker sig nämligen icke längre tillbaka än sju år, och från en så
kort tidrymd kan man icke med någon absolut säkerhet draga
slutsatser om, huru förhållandet allt framgent kan komma att gestalta sig.
Men om det visat sig, att från och med 1875 man hvarje år kunnat
utan synnerlig svårighet göra sjöresor till Ob och Jenisej, och att de
olyckshändelser, som härunder inträffat, berott till stor del på
oerfarenhet i afseende å farvattnet hos dem, som fört fartygen, eller
åtminstone icke härrört af isförhållandena, då torde man med temlig
sannolikhet kunna draga den slutsats, att en årlig sjöförbindelse till dessa
floder är möjlig. f
Låtom oss då se hvad ishafsfarderna under de förgångna åren i
detta hänseende lära oss. Det första året 1875 seglade jag med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
