Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till kännedomen om tschuktscherna, af Osc. Nordqvist. - 5. Religiösa begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett. Utom denna gud finnes det enligt hans utsago gudomligheter
äfven uti strömmar, uti jorden och på några berg. Dessutom offra
tschuktscherna åt solen och månen. Jag frågade nu hvad man kunde
offra åt guden, hvartill Notti svarade, att litet bröd och bränvin vore
lämpligt. Då jag senare gaf åt honom en skorpa och bad honom offra
den, gjorde han med hälen en liten fördjupning uti snön på insjöns
is, smulade sönder en liten bit af skorpan och kastade smulorna i
gropen. Resten af skorpan gaf han tillbaka med den förklaringen,
att »kamak» icke behöfde mera, och att vi nu skulle få mera fisk i
nätet än första gången. Notti sade ock, att tschuktscherna bruka
offra för hvarje fångst. Sålunda hafva troligtvis alla de samlingar af
björn- och sälskallar samt renhorn uppkommit, som vi ofta sett på
den tschuktschiska kusten, isynnerhet på höjder.
Sådana på höjder belägna offerhögar hafva af oss blifvit sedda
vid Rerkaypiya, Onman, Yinretl’en och på ön Idlidl’a. De förnämsta,
d. v. s. på ben rikaste offerplatser äro de vid Rerkaypiya. Denna i
många afseenden märkvärdiga, genom ett lågt och smalt sandnäs med
fastlandet förenade udde är mest känd genom F. v. Wrangels
berättelse om de der försiggångna striderna mellan tschuktscherna och
denna kusts forne herrar, de s. k. »onkilon», hvilka troligtvis voro
eskimåer. Åt norr, mot hafvet, bildar denna udde en hög och brant
klippvägg, hvarifrån åt söder sträcker sig en i början mera, men ju
längre man kommer allt mindre brant sluttning. På de lägre delarna
af denna sluttning ligga ruinerna af onkilonfolkets gamla boningar,
högre upp ligga offerplatser. Här ser man en mängd isbjörn- och
några hvalross-skallar lagda uti koncentriska cirklar, tätt intill
hvarandra och med nosen åt cirkelns medelpunkt. Uti midten af en sådan
offerhög voro uppstaplade åtskilliga renhorn och basaldelen af ett par
elghorn. Under stenarna och i mossan på detta ställe funno vi en
ofantlig mängd klippben af säl (åtminstone till största delen af Phoca
foetida).
I många afseenden lik Rerkaypiya är den lilla ön Idlidl’a, som
är belägen vid kusten mellan Vegas vinterstation och Berings sund,
1—2 kilometer från byn T’apka. Ön stupar med branta granitväggar
åt norr, öster och vester. Söder ut bildar den en lägre, men också
ganska brant sluttning. På krönet af denna ligga lemningar efter
gamla onkilonboningar, som likna de vid Rerkaypiya belägna, men
delvis äro mer sammansatta. Öns höga nordliga utsprång användas
troligen också som offerplatser, hvilket bevisas af många der
kringströdda sälklippben och käkar. Uppå den ganska höga, i närheten af
Vegas vinterstation belägna udden Yinretl’en finnes en offerhög, som
består af isbjörnskallar lagda i en koncentrisk cirkel med nosarne inåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
