Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 ÅNGABEN OSCAR DICK80NS JENI8BJ-FÄRD OCH ÖFVEBVINTB1NG 1880—81.
landresa i dessa trakter. Kölden började blifva ganska stark, så att
mycken fukt bildades såväl i kajutan som i skansen. Folket, som
bodde i skansen, klagade häröfver, och flere af dem blefvo sjuka. Jag
lät derför klargöra passagerarehytterna, matsalongen och all inredning
i öfverbygnaden samt lät dem inflytta dit, ty fukten besvärade oss
här mindre. All provianten uppvägdes, hvarefter jag upprättade
proviantlista, föreskref hur den skulle utvägas och utdelas bland
besättningen och fann, att med sparsamhet vårt proviantförråd skulle blifva
tillräckligt för ett helt år. Naturligtvis fingo vi ej lefva öfverflödigt,
men vi behöfde åtminstone ej sakna det nödvändigaste.
I början af november månad hade vi ganska hårda snöstormar,
och temperaturen föll ända till —25°, hvarför många under det vi
drogo om bord ved erhöllo mindre frostskador i ansigtet, hvilka dock
snart botades. Jag lät uppkasta en ganska tjock snömur kring
fartyget, för att dymedelst hindra jernplåten att komma i beröring med
fria luften, och erhöllo vi derefter mindre fukt; åtminstone bildades ej
så mycket is i våra boningsrum, som annars skulle blifvit fallet.
Manskapet förflyttades till skansen, befälet och kockspersonalen deremot
flyttades in i salongen. Denna hade förut blifvit uppvärmd medelst
värmeledning, men då jag insåg, att detta kräfde för mycket kol och
ved, och dessutom befarade, att värmeledningsrören skulle frysa
sönder, slutade vi att elda i donkeypannan, och en kamin inflyttades i
kajutan. Likaledes uppvärmdes skansen medelst en kamin, som
blifvit förfärdigad af en askpyts, emedan reservkaminen förlorades med
skonaren Nordland. Denna askpyts tjenstgjorde sedan under hela
öfvervintringen och försvarade fullkomligt sitt ändamål. Åtta man
bodde nu i kajutan och sexton i skansen. Ordningsregler blefvo
upprättade, hvilka under öfvervintringen noga efterlefdes. Två man voro
hvarje dag fria från all strängare tjenstgöring, och skulle dessa endast
göra skansen ren, vädra densamma samt för öfrigt uträtta alla nödiga
arbeten derstädes och samtidigt tvätta och laga sina kläder. Vakt
hölls om nätterna, och hvar fjerde timme gjordes meteorologiska
iakttagelser af mig, kapten Arnesen och mina styrmän, hvaröfver jag
förde särskild journal. Likaledes indelade jag oss i två partier för att
draga ved om bord, men arbeten, som förekommo vid fartyget,
förrättades alltid gemensamt. Citronsyra och spirituösa utdelades alltid
regelmässigt bland besättningen till förekommande af skörbjugg, och
hvarje söndag höll jag gudstjenst om bord. Då kölden i slutet af
månaden var mycket stark, beslöt jag att nedflytta kabyssen i
maskinrummet, för att samtidigt som maten tillagades få maskinrummet
upp-värmdt och dymedelst hindra bottenkranarnes sönderfrysning. Då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
