Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGAREN OSCAR DICKSONS JEXISBJ-FABD OCH ÖFVERV1KTRINO 1880—81. 63
var mycket kallt smälde det i fartyget som starka gevärsskott. Från
och med den 12 november var solen ej synlig öfver horisonten.
December månad var mycket jämnkall och mörk med hårda
snöstormar, som stundom varade i flere dagar. Vi hade en gång en
snöstorm, som varade i tio dygn och hindrade oss att lemna fartyget;
det var då endast med stor svårighet vi kunde lemna våra
boningsrum. Stundom var luften så förmörkad af denna snöstorm, att man
ej ens kunde se några famnar ifrån sig. Våra vanliga sjömanskläder
voro nu otillräckliga att skydda oss emot köld och snö, hvarför jag
beslöt att förfärdiga oss segeldukskläder. För detta ändamål hade jag
inköpt en del passande segelduk, men då vi nu voro så många man,
var denna otillräcklig till kläder åt oss alla. Jag tillgrep derför några
smärre segel, och med dessa till hjelp erhöllo vi fullkomliga
segeldukskostymer, som bestodo af baschlik, tröjor och byxor. Dessa
plagg måste en hvar förfärdiga åt sig sjelf, och härmed arbetades på
de tider, då vi ej kunde syssla ute i fria luften. Snöstöflar utdelades
ett par till hvarje man; dessa voro af samma beskaffenhet och
utseende som de, hvilka begagnades under Vega-expeditionens
öfvervint-ring. Men då dessa ej heller funnos i tillräcklig mängd, erhöllo
somliga renskinnsstöflar, hvilka jag hade medfört från hemmet.
Julen stundade nu, och ännu hade ingenting hörts af den af herr
Sibiriakoff lofvade expeditionen. Jag måste derför lugna mig med
att vi åtminstone fingo fira julen i frid och ro på Oscar Dickson,
hvarför nödiga förberedelser gjordes att emottaga denna högtid enligt
svensk sed. Naturligtvis hade vi ingen julgran, men i stället
dekorerades salongen med flaggor; upplysningen derstädes såväl som i
skansen var ganska riklig. På julaftonen utdelades julpresenter till hvarje
man om bord, hvilket skedde medelst lottdragning. Hela
skanspersonalen var församlad i kajutan, hvarest då äfven utdelades extra
för-plägning; fisken och gröten uteblefvo ej heller. Efter måltidens slut
blefvo åter alla församlade i kajutan under uppsändandet af
raket-signaler, och der föreslogos åtskilliga skålar och höllos många roliga
tal. Fram emot midnatt var festen slutad, och alla syntes fullt belåtna
med sin afton. Nästa morgon samlades vi åter alla vid julottan.
Nyåret firades under samma glada sinnesstämning som julen, och
inom Oscar Dicksons relingar var allt väl, men utanför oss var det
mörkt och dystert; den ena snöstormen aflöste den andra, och kölden
steg till mellan 35 och 40 grader. Förskräckliga snömassor hopade
sig kring fartyget, så att vi endast med möda kunde hålla utgångarna
från våra boningsrum fria från snö. Nästan hvarje dag måste vi
skotta bort snö från fartygets däck, men så snart den ringaste
vindfläkt åter uppstod, fyldes det ögonblickligen på nytt. I kajutan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
