Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINKEN FBÅN yJLb F0BBA BESITTNING S:T BAKTHÉLEMY. 123
en grön sträng af buskar och träd, mest mancenill och sjödrufvor; i
denna lund är en liten vacker kyrkogård och der bakom ett litet
saltträsk, liknande med sin holme en stor dam i en trädgård. Nästan
undanskymdt af några ofantliga block, hvilka rasat ned från
omgif-vande höjder, ligger i dess granskap ett större och prydligare
landt-hus, omgifvet af sköna träd och bygdt på 1820-talet af guvernör
Norderling; bakom prydes omgifhingen af en dunge kokospalmer, och
rundt om beta flockar af får.
Vår väg, som är lagd på sjelfva branten af dalgångens södra
sida, går fortfarande genom buskverk af cassior, bignonior,
franchi-pannier och taggiga ärtbuskar, kallade nickers — Guilandina — med
breda, korta, taggiga skidor. Här står likt en grå skiltvakt en två
famnar hög raket — Cactus repandus — med sin raka, refflade och
taggiga stam utan blad; der slingrar s. k. silkesbomull — Ibatia
mu-ricata — med sina knöliga, mjuka fröhus, stora som hönsägg och
inuti uppfylda af sidenglänsande fröfjun, sina bladfattiga, träartade
stjelkar bland buskarnas smågrenar; tjockblad i ga höga plantor, kallade
lifsblad — Bryophyllum —, skjuta skott från bladets kanter, hvilket
äfven bibehåller lif, ehuru skildt från växten, och nya skott gro ut
från ett blad, som med en knappnål fastes vid en vägg; der finnes
ock giftiga, tjockbladiga och höga plantor af räfmjölk — Euphorbia
— kallade barnskor (baby-boots), med vackert skarlakansrödt svepe
och ymnig, frätande mjölksaft. På vägkanten prassla i sanden nära
fotlånga, brungråa och ljusgult grönaktiga, spräckliga och randade
ödlor — Ameivæ — med sin långa svans, som de hålla upp utefter
marken, då de löpa undan ett par famnar och åter stanna att se sig
om; likt fåglar plocka de upp myror och insekter med det spetsiga
trynet och krafsa likt höns i lof och sand med de långa klorna. I
buskarna och bland stenarna sitta smärta trädödlor — Anolider —
och vrida på hufvudet, knappast synliga, så likna de till färgen den
sten eller gren, på hvilken de sitta på lur efter insekter, hvilka de
med ett långt hopp eller oftast fall från öfverliggande grenar
skickligt bemäktiga sig. Stundom spänna de ut ett orangeförgadt segel
under hakan och nicka krampaktigt med hufvudet; det lysande seglet
liknar på afstånd en blomma, och torde deras afsigt med dess visande
vara att locka till sig insekter, men de begagna det äfven, likt
kalkonen sin snabel, af behagsjuka eller vrede.
Snart vidtager en gles bomullsodling på de steniga sluttningarna
till venster, buskarne med de långa knotiga och bladfattiga stammarne
och de spridda, svafvelgula blommorna, liknande till skapnad
Althea-blomster, se likväl för gamla ut att bära någon ymnig och god
bomull. Här möter en liten flock kalfvar och ungnöt, drifna af ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
