Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 XIMfBN F&lN TÅR FÖRRA BBSITTNIKG 8:T BàBTHÉLEMY.
negerpojkar, som hojta och skrika efter den frihetsälskande skaran,
för hvilken vägen är för trång; de afrikanska afkomlingarna helsa
höfligt, men tala ett språk, som man ej förstår, så rådbråkad är deras
franska.
Något längre fram får man S:t Jeans hafsvik i sigte. Man
stannar nn gerna i häpenheten öfver den styrka, med hvilken vinden
från hafvet här möter eller snart sagdt motar vandraren; det må vara
nästan stillt eller svag bris på andra ställen af ön, här blåser samma
svalkande ost och nordost, ofta så stark, att man har svårt att pressa
sig fram, helst om man på ett vestindiskt sätt bittida och sent är
klädd i paraply. Stället bär den passande benämningen »Tourment»,
ty antingen man går nedför till S:t Jean eller tillbaka, uppför backen,
är man plågad i ena fallet af blåsten, i andra af hettan och den
långa stigningen uppför; men namnet kan ock skrifvas Tourmente
och då med hänsyftning på de starka väderilarna. Taflan nedanför
oss är mycket täck. I halfmånform utbreder sig en alldeles jämn
och afröjd slätt med kort grön gräsmatta, omhägnad af cactusbevuxna
stengärdslen och delad af den jämna raka vägen till S:t Jeans vik.
Talrika får, några hästar och ej så få kor gå i bet på gräsplanen,
hvilkens korta gräs aldrig tryter, så länge det vattnas af en skur om
dagen, hvilket likväl sällan inträffar. Flockar af knubbiga perlhöns,
hvilka sällan flyga, jaga hvarandra i vild fart hit och dit, liksom
rullade de för någon stormvind, alltjämt uppgifvande sitt klagande,
nästan skällande skrän, som höres vida ikring. Ett par lummiga
ta-marinder, ett snäft kalebassträd, alla snedvridna och illa medfarna af
den ständiga hafsvinden, en dadelpalm med kort och rutig stam och
grågrön, prydlig krona, lik en yfvig fjäderbuske, och ett och annat
kokosträd med sitt högresta, fransade bladverk fylla i den smakfulla
taflan, som äfven har två villor, de enda af detta slags gårdar, som
ännu finnas i behåll. Den till venster om vägen är det s. k.
Streng-näs, som en gång egdes af den i öns historia kände domhafvanden
Andreas Bergstedt, men hvilken han af våldet tvangs att öfverge på
samma gång som all annan sin egendom. Stället egdes sedermera af
omnämnde Jos. Hart. Den till höger kallades fordom Renaud &
Ven-dome, numera Retreat och är ännu i dag ett behagligt och luftigt
sommarnöje, som ofta varit uthyrdt åt svenska embetsmän. Man har
härifrån en härlig utsigt öfver hafvet, hvilket ständigt sänder sina friska
fläktar obehindradt till den efter svalka och bris hungrige främlingen,
och en månskensafton vid Retreat trotsar all beskrifning.
Längre bort närmare hafvet ligga protestantiska och katolska
stadsförsamlingarnas nätta kyrkogårdar, omhägnade dels af stenmur, dels af
s. k. spanska dolkar, en sorts aloé, som med sina styfva spetsiga blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
