Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 MINKEN FRÄN VÅR FÖRRA BESITTNING S;T BÅRTHÉLEMY.
vit henne det mera brukade namnet Five-island. Med sin lilla hamn
var hon fordom ett välkommet kryp-in för kapare, men ännu mer är
hon omtalad såsom en fristad för en utvandrare från Marseille,
hvil-ken under franska hvälfningen drog sig till Vestindien, der han
slutligen blef svensk medborgare och, skild från den öfriga verlden, på
la Fourchue tillbragte med sina svarta söner de 14 sista åren af sin
88-åriga lefnad — han dog 1827 och ligger begrafven der under en
vacker marmorhäll med ett lysande epitafium. Till hans egenheter
hörde, att han under större delen af sitt eremitlif sof i sin likkista.
Hans namn var Balthazar Biguard.
Allt mer ljusnar det nere i dälderna, små boningar och
kokospalmer träda fram ur skymningen, och från sin upphöjda plats blir
man förvånad öfver, huru små afstånden äro, huru liten besittningen
är. Man öfverblickar de täcka ostliga vikarna Grand och Petit Cul
de Sac med deras saltträsk, omgifna af träd och buskar, och litet
längre åt SO ännu ett litet saltträsk, på ena sidan prydt af en
kokos-dunge, å den andra af buskar. Från östra stranden af den första
viken löper ut ett ref till la Tortue, hvilket bryter den grunda sjön
till ett bredt, glänsande silfverband, och äfven det trånga inloppat till
Petit Cul de Sac har ett sådant. De ostligaste landthöjderna äro
obebodda och höljda af grågrönt buskverk. Vidare ser man, huru
ön är sammansatt af fem klumpar, förutom Mont Vitel, med trånga
mellanrum och sänkningar; längst mot vester en sträcka höjder, som
bilda öns nordvestra smala tunga och hvilka sänka sig vid le
Tour-ment; så en nästan enstaka höjd, som mot NV stupar ned till S:t
Jeans slätt och mot SO i Grand Salin; vidare en tredje, mera ostlig,
som i norr sänker sig mot TOrients slätt och mot öster går öfver i
en platt bildning af lagrad grå tuff, som hyser försteningar och
bildar höga, lodräta strandväggar mellan TOrient och Anse de Marigot;
en fjerde höjd reser sig öfver de andra och hvilken först visar sig
för seglaren med sin spetsiga hjessa; den främsta klumpen bildas af
en kedja, som utmed öns sydvestra sida går framåt Anse de
Gouver-neur, begränsar i norr slätten vid S:t Jean och sluttar brant ner mot
Gustavia och Carenagen; kring Anse de Gouverneur bildar hon en
större högslätt af hård mörkgrå kalk i lager om 155 meters
mäktighet, som förer ymniga försteningar och kallas Grand Bois. Denna
bildning är känd för sina håligheter och grottor, af hvilka somliga
utgöra naturliga vattenbehållare; en grotta, kallad Bergmans grotta,
är ganska stor och påstås stå i samband med hafvet, ehuru ganska
aflägsen derifrån; hon är ryktbar genom mer eller mindre
tvifvel-aktiga uppgifter om kapare, hvilka der brukat dölja rina rikedomar;
mera grund har berättelsen om ett förlupet älskande par, hvilka der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
