Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy. |
| Af A. Th. Goës. |
3. |
Franska utvandringen.</yable> Uttröttade af solbaddet stiga vi ned till S:t Jean att söka hvila och svalka i en liten hydda, bebodd af en fattig hvit familj med det normandiskt klingande namnet Aubin eller Albin. Genom den lilla bomullsplantering, som omger hyddan, komma vi fram, men stanna en stund utanför en af grannarnes boningar, der ett slags pannmur, täckt med en jernhäll, är uppsatt under ett öppet skjul. En neger-qvinna sysslar här med bakning af cassavabröd. Intet i bakningsväg är enklare och lemnar, i förhållande dertill, så god vara. I ett tråg har hon det däfna mjölet — liknande hvit sågspån — af rifven ma-niokrot; häraf tager hon en slef full och utbreder mjölet inom en ring af smalt bandjern, stäld på den heta hällen, hvarefter det helt obetydligt tryckes och slätas med slefven. Inom några minuter är det sammansintradt till en kaka af knäckebröds tjocklek. Ringen borttages och brödet vändes på andra sidan. Kakorna likna sådigt hafrebröd, bli möra och äro, ätna färska med smör, af särdeles god smak. De kunna äfven förvaras länge — ända till ett år — och vid behof genom ny gräddning uppfriskas. Detta slags bröd är numera kommet mycket ur bruk, sedan så väl den svarta racen som europén börjat lefva af hvetebröd. Under slafveriets tider var det deremot negerns hufvudsakliga föda. Vi träda in till vår vän Aubin och välkomnas med fransysk artighet och hjertlighet af den reslige mannen och späda hustrun, båda medelåldriga, men hustrun med ålderdomens fåror i anletet, långt före dess tid. Mannens anlete är helt skandinaviskt, och måhända räcka hans anor ända till de nordiska vikingarne. . Båda äro förtjusta öfver vår ankomst, och den talföra madamen i sin utslitna kattunsklädning och mörkblå, långskyggade kråka till hufvudbonad ger i << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ymer/1882/0175.html 
|
