Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 MINNEN FRÅN VÅR FÖRRA BESITTNING 8:T BARTHÉLEMY.
fribvtareön Tortuga 1640 i fransmännens händer; 1648 togs S:t Croix
från spaniorerna, och samma år tvungos holländarne att afträda en
del af S:t Martin; och med samma efter allt flkande påpasslighet togs
omedelbart derefter det öde Barthélemy för franska kronans och
bolagets räkning. Dess hamn var för god att komma i andras händer.
Under befäl af en viss Jacques Gente eller Gendre, som blef öns
förste guvernör, sändes dit från S:t Christopher 50 man, förmodligen
sådane, som hörde till de Poincy’s motståndare, af hvilka han hade
många och från hvilka han brukade befria sig genom dylika grepp.
Ingen europeisk styrelse hade ännu tänkt på den öde ön, som liksom
S:t Martin och andra småöar utan färskvatten ej ens tagits i
besittning af karaiberna, hvilka endast tillfälligtvis under sina vikingafärder
plägade lägga till vid dessa öar.
Kort härefter nödgades franska handelsbolaget sälja sina
besittningar: guvernörerna voro egennyttiga och invånarne försumliga att
till bolaget inbetala sina skatter, och det var nära ruineradt, då man
föreslog att sälja jord och alla lösören, såsom fartyg och
fastnings-matcriel, till öarnas guvernörer. Vi finna således 1650 S:t
Barthélemy jämte S:t Christopher, Tortuga, S:t Croix och franska qvarteret
i S:t Martin, eller hela Poincy’s höfdingedöme, i klump såldt till
mal-teserorden för 120,000 livrés. Summan, som endast var en liten del
af verkliga värdet, erlades af Poincy, som sålunda fick sitta i
orub-badt bo, efter eget godtfinnande skrifva lag och lägga skatter på
befolkningen, och t. o. m. ostraffadt motsätta sig konungens
befallningar. De öfriga öarna såldes på samma sätt till sina mäktiga
guvernörer. Men det är egentligen Poincy’s höfdingedöme, som rörer
Barthélemy och oss.
Det franska nybygget på den lilla ön trifdes och ökades
ansenligt. Redan 1G53 var invånarnes antal 170 hvite med 50 slafvar och
(3,100 kokosträd. En viss Bonhomme utmärkte sig i synnerhet for
sin duglighet. Fransmännen på S:t Christopher läto äfven upprödja
planteringar på Barthélemy, på hvilka de satte negrer och landsmän
under något slags befäl. Liksom på de andra öarna odlades
hufvud-sakligen den dyrbara tobaksplantan.
Men äfven i denna aflägsna vrå förföljdes de af sin arffiende.
En gammal karaib, som tjenade eller var slaf hos en fru de la
Mon-tagne i Guadeloupe eller S:t Christopher, ansåg sig ha blifvit
förolämpad och ville taga en storartad hämnd på de hvite. På eftersommam
1656 utrustade han en indianflotta om 8 kanoer och begaf sig rakt
på Barthélemy. Den gamle mannen, som var väl förtrogen med
nybyggets anläggning, ledde sina följeslagare från hydda till hydda, och
16 personer mördades, andra sårades af pilar, och resten undkom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
