Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FKAN VÅR FÖRRA BESITTNING 8:T BAKTHÉLEMI. 175
möda till S:t Martin och S:t Christopher. Den vilda hopen fortsatte
sitt sjötåg till Angvilla, der de mördade alla engelska nybyggare och
togo qvinnoraa med sig såsom fångar. Det var med samma
återvändande skara ett franskt fartyg den 8 november samma år hade
att i granskapet af S:t Christopher kämpa en häftig sjöstrid, hvilken
Père du Tertre, som sjelf var om bord, med lifligar färger beskrifver.
S:t Barthélemy var under några år åter öde, ty ingen kunde
förmås att utsätta sig för det förra nybyggets rysliga öde. Men efter
tre års ständig kamp med de krigiska karaiberna bragtes dessa till
fred, som slöts 1660, och inskränkta till öarna Dominica och S:t
Vincent, blefvo de oförmögne till ströftåg. Omkring 30 menniskor sändes
nu af de Poincy till S:t Barthélemy, och trefnaden der började åter,
så att nybygget 1665 uppgick till 100 personer. Samma år hade ett
nytt handelsbolag bildat sig, som under regeringens uppsigt inköpte
från de enskilde egarne större delen af de franska Antillerna, hvarvid
de Poincy’ s öar betalades med en half million livrés, eller, efter den
tiden, med hälften af verkliga värdet. De voro egendomliga dessa
tilltag, då länder och folk med fästningar, fartyg och storartade
planteringsfaktorier gjordes till enskildes egendom, till enskildes
skattskyldige, allt under en lindrig uppsigt från regeringen, som på detta sätt
liksom hyrde ut sina besittningar, der undersåtens rätt, som
bestämdes af två herrar, hvilkas intressen ej sällan kommo i strid med
hvarandra, på det erbarmligaste ofta blef kränkt. Också blef
bolagets framgång derefter; den utomordentligt stora befolkning, det hade
i sin tjenst, gjorde ej sina skyldigheter, och kriget mellan
moderlandet och England bragte bolaget på så svaga fötter, att det tillstyrkte
regeringen att öfvertaga öarna mot billiga vilkor. Till de förtryckta
invånarnes stora glädje återkallades bolaget genom en akt af år 1674,
och öarna införlifvades för alltid med franska kronan.
Källorna för Barthélemys historia bli allt sparsammare.
Befolkningens trefnad synes ofta på ett ganska känbart sätt blifvit störd af
afunden och de oupphörliga krigen stormakterna emellan. Så
uppbrändes 1682 deras lilla kyrka vid TOrient af ett kapareband från
Angvilla; och på eftersommarn 1689, sedan England indragits i
Ludvig XIV:s tredje plundringskrig, och de franska nybyggena börjat
ofreda de engelska, i synnerhet S:t Christopher och Angvilla,
hemsöktes vår ö såväl som S:t Martin af en trupp frivilliga
Barbadoes-nybyggare under generalmajor Timothy TornhiH’s befäl. Efter fyra
dagars motstånd måste ön gifva sig. Dess befolkning tyckes vid
denna tid ej varit så oansenlig, ty hon uppgick till 6—700
menniskor, hvilka togos till fånga och fördes, män och negrer samt
lösegendomen till Nevis, qvinnor och barn till S.t Christopher. Den van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
