Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tande, att prof. Sophus Bugge samtidigt sökt påvisa en stark inverkan från
Irland på den nordiska mytologien, och prof. Joh. Steenstrup ådagalagt ett
skandinaviskt inflytande på den engelska rättskipningen. — Bland de fasta
fornlem-jiingarna omnämnde föredraganden Stonehenge, hvilket sannolikt varit en
helgedom åt solens gudomlighet, upprest under den förhistoriska tiden. Vidare
omtalades de i Irland och norra Skotland förekommande grafvar med
»bikupfor-rniga» tak, af hvilka en på Orkneyöarna, »Maeshowe». vore särskildt
märkvärdig derför, att den blifvit plundrad af skandinaviska skattgräfvare, som lemnat
bevis för sin dervaro i åtskilliga runinskrifter på väggarna.
Riksantiqvarien H. HUdebrand höll derefter ett föredrag »Om bild och
orna-mentik inom de tidigare kulturformerna».
Om man från teoretisk synpunkt betraktar ornamentet, så är man färdig
att antaga, det menniskan i början dertill användt de allra enklaste former;
med ett vass-strå kunde man göra cirkelformiga intryck, eller med ett snöre,
bundet om halsen på ett ännu icke torkadt lerkärl, kunde ett slags ornering
åstadkommas. Den förste, som behandlat frågan om ornamentets uppkomst, är
den tyske arkitekten Semper i sitt verk »Der Stil». Hr H. anmärkte, att redan
på de allra äldsta alstren af Egyptens slöjd förekommer en mångsidig och rikt
utvecklad ornamentik, så mycket mer förvånansvärd som den äldsta egyptiska
kulturen icke kan ledas tillbaka till några förutsättningar. Man har uppstält
såsom grader i ornamentikens utveckling först liniemotiven, derpå djurmotiven
och sist växtmotiven. Men redan i den äldsta egyptiska konsten finnas
växtmotiven väl utvecklade. Den äldsta grekiska ornamentiken visar åter
företrädesvis liniemotiven, någon gång djurfigurer, men aldrig sådana hämtade från
växtverlden, och granskar man djurfigurerna från denna tid, så skall man lätt
finna, att de icke hafva högre valör än linie-ornamenten; i stället att omgifva
ett kärl med en rad cirklar, hac- man försett det med en rad stående hästar,
eller i stället att ornera en rektangulär yta med rätt uppstående streck, har
man ditsatt en rad menniskofigurer, alla i samma ställning. Vid sådant
förhållande väcker det förvåning, att man funnit ornament framställande föremål
ur verkligheten, och således af en vida högre art än de äldsta grekiska, från en
tid så aflägsen, att den föregått den nuvarande europeiska faunan. Uti hålor i
Frankrike och angränsande länder har man bland lemningar af ren. noshörning,
elefant m. m. funnit benredskap prydda med bilder af djur och arven enstaka
menniskofigurer, icke endast afsedáa att ornera dessa redskap, utan återzifvande
föremål ur det verkliga lifvet. Ett liknande förhållande visar sig hos de
nuvarande tschuktscherna, ett folk som icke heller hunnit långt pa utvecklingens
bana; äfven hos dem finnes öppet öga för egendomligheterna i den omgifvande
verlden och förmåga att återgifva dessa. Genom det anförda sprides ljus öfver
en del förhållanden, som annars synas svårfattliga. Så kan man deri söka en
förklaring till den grekiska konstens uppkomst. Öen grekiska keramiken, som i
sin senare period ådragit sig en så välförtjent beundran, företer emellertid
bland sina äldre alster dels kärl, regelbundet ornerade med djurbilder af
tydligen asiatiskt ursprung, dels andra kärl prydda med de ofvan nämnda
linieorna-menten eller dermed likstälda djurfigurer. Man har förut antagit,, att det
österländska inflytandet i Grekland först inträdt med de orientaliska djurfigurernas
uppträdande, men senare tiders, fynd hafva visat, att ett ännu äldre inflytande
från öster egt rum, ett egyptiskt-asiatiskt, uppenbarande sig i fynden från
San-torin, Jalysos, Mykenai o. s. v., alla dessa fynd rika icke blott på ornament,
utan ock på bilder hämtade från verkligheten. Förbindelsen, på hvilken likheten
berodde, blef likväl afbruten. och det grekiska folket hänvisades till sina egna
resurser, till dess ett nytt utifrån kommande inflytande gjorde sig gällande, men
då voro grekerna så långt hunna, att de kunde med mästarehand upptaga de
främmande motiven och afbilda dem.
Kapten N. Selander förevisade slutligen de hittills publicerade bladen af ett
af honom utgifvet kartverk öfver Sverige i skalan 1:500,000. Uti detta är för
första gången ön Gotlands läge i förhållande till den svenska kusten riktigt
an-gifvet. Genom triangelmätning, utförd af generalstaben 1880—81, har man
nämligen funnit, att den af kartografen Hellström år 1832 gjorda och hittills på alla
kartor följda bestämningen är felaktig, i det att Gotland blifvit förlagdt 16,000
fot för långt bort från svenska landet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
