Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 DEN AMERIKANSKA NORDPOLSEXPEDITIONEN UNDER DE LONG 197»—1M1.
Omkring den 12 juli fingo de syn på något, som hade utseendet
af ett snöbetäckt land, hvarför De Long beslöt att ställa kursen ditåt.
Samtidigt syntes en vidsträckt vattenhimmel i syd och sydost. I
syd-vest var isen mera sönderbruten och stadd i starkare rörelse,
hvil-ket gjorde färden ganska besvärlig. Omkring den 20 juli använde
de 12 timmar på att tillryggalägga 3,000 fot öfver smärre isstycken,
som oupphörligt ändrade läge sins emellan. Färden mot land gick
mycket långsamt, men slutligen kunde de på afstånd se dess glacierer
och vattenflöden. Tidvis måste de hålla sig i overksamhet på någon
lägerplats på isen, emedan det var omöjligt både att komma fram
öfver den ojämna sönderbrutna ytan och att sätta båtarne i vattnet.
Isen dref småningom sydvart utefter den nyupptäckta öns ostkust.
Den 29 juli kommo de henne ändtligen så nära, att de kunde
landstiga på hennes sydöstra sida. Hon blef kallad Bennetfs ö, till minne
af expeditionens frikostige utrustare.
På Bennetfs ö stannade de skeppsbrutne en vecka, eller till den
6 augusti. Hennes längdriktning tyckes vara nord—syd, och hennes
sydspets, benämnd kap Emma, är belägen vid 76° 38’ lat. n. och 150*
30’ long. ost enligt Mel ville’s uppgift (enl. Danenhower är läget 76*
38’ lat. n. och 148° 20’ long. ost). Trakten kring kap Emma, som
utgöres af trapp och en lavalik bergart, är mycket brant och ödslig»
och bergväggarna stupa nästan lodrätt i hafvet, lemnande blott en
smal landremsa mellan detta och bergets fot. Öns östra sida, som
undersöktes under en två dagars utfärd af Dunbar och de två
indianerna, hade ett mera inbjudande utseende; der funnos gräsklädda
dalgångar, lemningar (horn) af renar, något drifved och stora massor
af fåglar. Från åtskilliga ställen på vestkusten, som undersöktes ett
stycke norrut af Ghipp och Collins, hemfördes lignit, som pröfvades
af Melville och befans dugligt att elda med. Tidvattenskilnaden vid
ön mättes med en för ändamålet uppsatt tidvattensmätare och befans
märkbart stor, större än någon annorstädes i denna del af
polarhaf-vet; skilnaden mellan ebb och flod, som inträffade regelbundet hvar
sjette timme, uppgick till tre fot. Hafvet i söder och vester var
friare från is än i öster, och i nordvestlig riktning syntes ofta en
tydlig vattenhimmel.
Den 6 augusti lemnade de Bennetfs ö. Sommarsolens
verkningar hade nu ändtligen begynt göra sig mera gällande, isflaken
hade smält och minskats i omfång, vattenreningar af större och
mindre utsträckning utbredde sig mellan dem. Färden gick hädanefter
mera öfver vatten än öfver is, och slädarne blefvo efter hand mer
och mer obehöfliga. Två dagar efter affärden från Bennetts ö
qvar-lemnades förrådsslädarne och alla öfverflödiga artiklar på ett isflak, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
