Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN AMERIKANSKA NORDPOLSEXPEDITIONEN UNDER DE LONO 1879—1881. 229
föll i vanmakt af överansträngning och måste påkalla doktorns
bistånd. Under vår första utmarsch hade maskinisten Walter Lee
störtat omkull på isen i ett medvetslöst tillstånd och med
krampryckningar i vådorna — en följd utan tvifvel deraf, att han arbetat så
många månader i maskinrummet, ofta med genomvåta fötter. Han
var en storväxt och starkt bygd man, och den ovanliga
sysselsättningen hade svårt ansträngt honom i början. Klockan sex följande
morgon (sedan förra hälften af maj månad var solen öfver horisonten
natt och dag) hade vi framfört 2:dra kuttern s/4 eng. mil från
lägerplatsen; hvalbåten befann sig omkring 300 fot bakom kuttern.
Åtskilliga obrukbara slädar stodo här och der längs vägen, medan en
stor del af våra förråd ännu funnos qvar på samma ställe, der de
Wifvit placerade innan Jeannette gick till botten. Det var en kall,
<limmig morgon, och vi voro mycket bekymrade öfver våra
ansträngningars fruktlöshet. Vi drucko en kopp te, transporterade sedan allt
-det öfriga till sidan af 2:dra kuttern, och slogo så läger på ungefar
*/a eng. mils afstånd från l:sta kuttern, som fortfarande befann sig
i förväg. Vi voro alla öfverens om, att denna dags arbete varit det
svåraste vi någonsin haft i hela vårt lif.»
Denna första marsch efterträddes af två dagars rast, som
användes för att reparera de skador slädarne lidit. Så bar det åter af i
riktning mot söder öfver den ojämna och i rörelse stadda ismassan.
Under första tiden måste samma vägstycke tillryggaläggas ej mindre
än tretton särskilda gånger, nämligen sju gånger med och sex
gån-¾er utan laddning. Det var ett mer än mödosamt arbete. I
medeltal avancerade de blott halfannan eller en engelsk mil (= */# resp. Ve
svensk mil) dagligen. Efter första veckans marsch fann De Long
genom astronomiska iakttagelser, att isens drift mot norr hade mer än
neutraliserat den våglängd de tillryggalagt mot söder: — de befunno
sig tjugusju eng. mil (= 41/2 sv- m^) nordvest*) om den punkt, hvarifrån
de begynt sitt återtåg! Men detta bedröfliga förhållande hemlighölls
*f lätt begripliga skäl för manskapet.
I slutet af juli fortgick snösmältningen med fart och de sjuke
tillfrisknade småningom, hvarigenom det efterhand gick lättare än
förut att taga sig fram, men slädfararne måste vada genom dammar
af smält vatten, och deras fötter voro ständigt våta. I mån som isen
blef jämnare att vandra på kunde de draga två slädar åt gången,
-och derigenom reducerades antalet gånger, som de hade att
tillrygga-lägga samma vägsträcka för att medföra allt sitt bagage, till sju.
*) Det var vid 77° 42’ n. lat., den nordligaste af Jeannette-expeditionen
uppnådda breddgrad och dertill den nordligaste nådda punkt i denna del af
Sibiriens vidsträckta Ishaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
