Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sati-bergen var särdeles praktfull. Denna bergsträcka har fått sitt
namn deraf, att de i dessa trakter aflidne hinduernas och deras enkors
förbränningsbål (sati) der tändas i stor mängd, må hända derför att
den skogrika nejden lemnar riklig tillgång på bränsle.
Följande morgon, den 16 juni, passerade jag förbi stora
kamel- och mulåsnekaravaner, som förde möbler och andra förnödenheter,
tillhöriga statens tjenstemän, som ärnade tillbringa den varma årstiden
i Mari-bergen. Sir John Lawrence och en mängd andra embetsmän
hade här slagit sig ned och åt sig uppbyggt talrika villor. Klimatet
är mildt och omgifningarna visserligen vilda, men underbart sköna.
Förtjust vandrade jag omkring i den härliga furuskogen, och för
första gången på många år hörde jag göken bland de jättelika tallarna.
I dalarna är jordmånen ytterst fruktbar och alstrar ett
förträffligt hvete, hvaraf utan tillsats af mjölk och smör beredes det bästa
bröd, jag någonsin smakat. Berglagren äro så lösa, att jag kunde
med fingrarna plocka bort stycke för stycke, hvilket jag äfven funnit
vara förhållandet i Simla och Masuri. Hettan är icke tryckande,
ehuru termometern ofta visar + 21° C.; en dag steg den till 49° i
solen, men då denna bortskymdes af några moln, sjönk qvicksilfret
genast ned till 38°. Den tunna luften förmår icke länge qvarhålla
värmet, och nätterna äro till följd deraf mycket kalla.
När jag den 16 juni på aftonen anlände till mitt nattläger, var
mitt tält för första gången uppslaget. Jag sof mycket godt i min nya
bostad; endast en gång blef jag väckt genom skallet af en hyena,
som fått väder af mina hundar. Detta djur säges härma hundarna
för att narra dem att förfölja sig, hvarefter hon helt hastigt vänder
om och dödar dem.
Den 17 juni regnade det smått på morgonen. Sedan regnet
upphört och mitt tält hunnit torka så mycket, att det kunde hopläggas,
sände jag en del af mitt folk i förväg för att skära gräs och hugga
ved samt bröt med de öfriga upp på en mycket dålig stig, på
somliga ställen så farlig, att jag måste låta min syce leda min häst, och
dels gående, dels krypande på händer och fötter fortskaffa mig utför
de branta klipporna. Sålunda färdades vi från by till by. Qvinnor
och barn sutto på hustaken och solade sig; några af dem kommo
utspringande ur husen för att nyfiket beskåda min lilla trupp. Min
syce sade, att dessa menniskor till största delen flytt från Kaschmir
undan rajans förtryck och sökt skydd här på engelskt område. Djupt
nere i dalen gingo vi öfver en liten ström och tågade sedan upp och
ned i bergen, till dess vi slutligen anlände till stranden af Jhelam
(de gamles Hydaspes), på detta håll gränsflod mellan engelsmännens
och furstens af Kaschmir områden. Floden, som längre upp flyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
