Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugnt, sammantränges här mellan bergen och brusar häftigt fram i
en djup ränna af hundra femtio fots bredd. Efter föreningen med
fyra andra af den femgrenade flodens (Pentschauds) armar,
afbördar den sin väldiga vattenmassa i Sind (de gamles Indus) och genom
denna i Indiska oceanen. Vid Kohala på Kaschmir-sidan stupar ett
väldigt berg nästan lodrätt i Jhelam; detta berg är af en hård stenart,
således mycket olika de vittrande berg, om hvilka jag förut talat.
Följande dag, sedan jag badat i den kalla och genom strömmens
våldsamhet af fin sand grumlade floden, skickade jag först mitt folk
med bagaget öfver till andra stranden och lät sedan hemta mig, min
häst och min betjening i en färja, som framdrefs med långa åror.
Då vi kommit midt i floden, förde det häftiga strömdraget oss ett
godt stycke nedåt, men genom fárjkarlarnas styrka och skicklighet
kommo vi snart in på lugnare vatten och landsattes utan någon
olyckshändelse. Min omtänksamme syce hade under den vådliga
färden bundit en näsduk för hästens ögon, och med biträde af de
två andra muhammedanska tjenarna höll han stadigt i hans hufvud,
under det att de ideligen utropade sitt: allah, allah! Väl öfverkomna
började vi genast stiga uppför bergen, och då vi nått deras topp, der
en uppfriskande vind blåste, sågo vi många tusen fot under oss den
väldiga flod, som vi farit öfver på morgonen, tränga fram mellan
bergen lik en liten bäck. Sedan vi hvilat ut en stund, började vi
nedstigandet på andra sidan, hvilket blef obehagligt derigenom, att vi
ieke kunde finna en enda droppe vatten att dermed släcka vår
brinnande törst. Nedanför oss sågo vi en vacker och väl odlad dalgång,
en borg och en by, och då vi hunnit längre ned, syntes folk röra sig
på fälten. Icke utan svårighet lyckades vi komma ned till byn Deva,
der vi möttes af byns »sirdar», som höfligt bad oss vara välkomna.
Han bar turban af hvitt musslin, hvita bomullsbyxor och hade en fin
kaschmirschal kastad öfver axlarna. Med mycken artighet visade
han oss vägen till bungalow’en; men vi stannade icke der, utan
förtärde endast litet mjölk och vatten och fortsatte färden med sirdaren
till vägvisare. I ett fäste, som han under vägen för oss utpekade,
bodde maharajans zem-in-dar eller förpaktare. En sådan betalar till
rajan en viss ränta för ett större landområde, hvilket han sedan
utarrenderar, styckadt i större distrikter; dessas innehafvare stycka i
sin ordning sina områden i smärre jordlotter, som utarrenderas till
landtbefolkningen — ett bruk, som är vanligt i Indien, men alstrar
stort förtryck.
Vi måste nu nedstiga ännu djupare, åtföljande floden; men vägen
var så dålig, att jag sällan kunde begagna min häst. Slutligen
anlände vi till en vacker, skogbeväxt*dal och öfvergingö en forsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
