Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan vi intagit en lätt måltid, lade vi oss ned för att hvila vid
foten af de smakfulla finpolerade svarta marmorpelarna, om hvilka
ryktet förmäler, att de äro tagna från ett tempel; men man behöfver
icke vara särdeles stor kännare för att finna, att hela detta
byggnadsverk röjer den rena arabiska stilen, ty i dess skulptur ingå inga
efterbildningar af vare sig djur eller växter. Det hela är enkelt och
vördnadsbjudande. Man berättar, att Gulab Singh haft för afsigt att
nedrifva äfven denna kiosk, men att han låtit beveka sig af den
muhammedanska befolkningens böner att låta honom qvarstå.
Den angenäma svalkan, som här företrädesvis herskar, det
kristallklara vattnets porlande, foglarnas sång och dufvornas kuttrande
i de lummniga träden gjorde stället så behagligt, att vi qvarstannade
ända till aftonen. När vi åter stego i var båt och begåfvo oss på
hemvägen, hade solen gått ned, och det härligaste månsken belyste
den spegelklara vattenytan.
Det var så lugnt, att ej ett löf rörde sig, och endast de jemna
årslagen störde den djupa tystnaden, som nu helt oförmodadt blef
afbruten af gälla qvinnoröster. Vi hade nämligen svängt om en udde,
som sköt ut i floden, och helt oförmodadt befunno vi oss midt i en
grupp af badande qvinnor och barn. Vi hade nära nog kullstött en
qvinna, om hon ej med stor skicklighet dykt under vattnet. Men
vår båt, som nästan flög fram, försvann lika hastigt som den hade
uppträdt på skådeplatsen.
Den 20 juli lemnade jag min bostad i den vackra trädgården
Shcg Bag och flyttade till stranden af floden, der jag slog mig ned i
en af de små byggnader, som rajan låtit uppföra utanför staden längs
flodstranden, enkom för turister. Omkring tre mil från denna min
bostad uppåt floden finnes en liten vacker ruin, kallad Pandrentons
tempel. Den står i midten af en liten dam uppfyld af sjögräs.
Byggnaden är af huggen sten, sammansatt på det mest egendomliga sätt;
den liknar en kinesisk leksak, som kan söndertagas i stycken och
åter hopsättas, men stenarna äro så väl passade i hvarandra, att det
hela utgör en ganska stark byggnad. Användandet af murbruk
måtte på den tid, då templet uppfördes, ej varit kändt. Det omgifvande
vattnet har utan tvifvel skyddat detta lilla konstverk från våldsamma
händer; på toppen af detsamma har dock ett rifningsförsök blifvit
företaget, men åter öfvergifvits. Jag kände mig ej hugad att vada
genom vattnet för att taga mått af byggnadens dimensioner, men
jag skulle tro, att grunden utgör minst 900 qvadratfot. Hvarje sida
af byggnaden prydes af vackra utsprång, som hvälfva sig öfver de
fyra ingångarne till templet. Dessa ingångar äro mycket låga i
jemförelse med byggnadens höjd och icke hvälfda utan täckta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
