Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belagdt med hvit marmor, och på de inre väggarna sågos talrika språk
ur koranen; ytterväggarna voro beklädda med glaceradt porslin och
det hela omgifvet af höga, skuggrika träd.
Derifrån foro vi öfver till Chunar eller Platanernas ö, äfven
kallad Rupa-Sankor eller Silfverön, besjungen af Moore. Denna lilla ö
var i forna dagar ett favoritställe för Indiens kejsare, och i midten
af densamma fans då en prydlig kiosk, hvilken nu varande rajan låtit
nedbryta för att användas till försköning af det ingalunda vackra
palats, han sjelf bebor; men att döma af de många vackra pelare och
andra ornament, som lågo kringströdda på marken, lär icke mycket
deraf hafva blifvit användt.
Vi fortsatte vidare vår kosa uppför kanalen till Shalamar
(kärleksgudinnans bostad). Talrika vattenfoglar sågos öfverallt: marhönan
sprang lätt öfver sjögräset och de stora lotusbladen, och
kungsfiskaren sköt då och då blixtsnabbt ned i vattnet efter byte. Snart blef
dock sjögräset så tätt, att vi endast med svårighet kunde framdrifva
båten, hvarför vi stego i land och tillryggalade den återstående vägen
till fots längs kanalstranden. Genom en stor hvälfd port inträdde vi i
den nämnda berömda trädgården, genom hvilken flyter en ström, som
fyller de konstgjorda kanalerna och marmorbassinerna med Himalajas
kristallklara vatten. Vi passerade på hvalfbågar af marmor, slagna
öfver kanalerna, från den ena kiosken till den andra, till dess vi
omsider anlände till en särdeles märklig svart marmorkiosk, som ej kan
räkna någon högre ålder än från kejsarnas tidehvarf, men hvars
sammansättning är mycket egendomlig; frånvaron af alla afgudabilder
gifver den en ren stil. Midt igenom kiosken från veranda till veranda
sträcker sig en stor sal, som, ständigt öppen, lemnar fritt tillträde åt
den genom springbrunnarna afsvalnade luften. Dess golf och väggar,
sade vår ciceron, voro fordom inlagda med guld. På ömse sidor äro
endast några sofkammare, hvars fönster voro täckta med förhängen.
Kiosken ligger’i midten kf en artificiel dam och är omgifven af talrika
springbrunnar; tillträdet sker medelst gångbroar på ömse sidor, men
man kan äfven lägga till vid stora trappan med en båt, från hvilken
man stiger in på kioskens ståtliga veranda, hvars tak uppbäres af fyra
svarta tolfkantade marmorpelare af hög ålder och stort värde.
Taket, som fordom varit förgyldt, är nu täckt med torf, hvilket har
gifvit fransmannen Lejean, som reste efter mig i landet, anledning att
säga, det stället var simpelt och smaklöst; taktäckningen har dock den
fördelen, att den fullkomligt i sig upptager julisolens brännande strålar.
Väldiga plataner omgifva den svarta byggnaden och insvepa det
hela i en djup skugga, hvarom våra parker i Europa endast kunna
gifva en svag föreställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
