Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likhet med sina tartariska grannar, som äro en ful ras. Deras
tungomål, likt kaschmirernas i allmänhet, var ej välljudande. Vi stannade
här öfver natten.
Påföljande morgon, då jag uppvaknade, hade vi redan lemnat
byn, och jag fann båten makligt glida uppfor floden. Då vi nu hade
tillryggalagt omkring fyrtio »koss» (mil) från Sirinagar, lade vi till
vid en liten by, hvarest jag landsteg och gick ungefar en mil till
Islamabad (Islams stad), såsom den kallas på persiska, eller Anat
Nagh på kaschmirska tungomålet, fordom Kaschmirs hufvudstad, men
nu bestående af endast några hundra hus. Icke långt från staden
slog jag mig ned i det bästa tomma hus, som fans och stod
öppet för europeiska resande. Byggnaden innefattade en stor och
rymlig sal med en sofkammare på hvardera sidan. Under densamma
flöt en ström, som bildade ett vattenfall under balkongen, och för
att man skulle kunna njuta fullt af svalkan från vattnet, var golfvet
i salen belagdt med spjelor af trä i stället för bräder, så man såg
och hörde vattnet, som sorlade under ens fötter. Till byggnaden
hörde en trädgård med en konstgjord dam af huggen sten, rikt
beskuggad af plataner. I det kristallklara vattnet, som uppfylde
cisternen, simmade en stor mängd fiskar, en art himalaja-forell. De voro
så tama, att de följde mig då jag spatserade längs efter kanten, och
i det de hoppade upp öfver vattenytan, gåfvo de ifrån sig ett
egendomligt skällande ljud. Jag ville fånga några, men väktaren hindrade
mig derifrån, ty fiskarna anses för heliga, och ingen vågar röra dem.
Maharajan har anslagit en viss qvantitet ris till deras underhåll.
Den nämnda trädgården är ganska vidsträckt, och litet längre
fram kom jag till en dylik byggnad som den, i hvilken jag tagit min
bostad. Den svalkande strömmen passerade äfven under denna
byggnad från en liknande cistern, innehållande talrika fiskar. Vid ändan
af denna dam kom man till källan, som frambragte hela den stora
vattenmassan. Vattnet strömmade der ut från en horisontel remna
i en klippa, bildad af tunna lager af fin grå kalksten. Som dylika
ställen äro ansedda såsom heliga, voro afgudäbilder stälda i vattnet.
Ibland dem observerade jag de mystiska Mahadeo-stenarna, till hvilka
qvinnor vallfärda för att söka bot för ofruktsamhet. Några heliga
män bo här för att utkräfva skatt af pilgrimerna och för att
beskydda källan, så att ej några oheliga händer må vidröra vattnet,
innan det passerat gudabilderna. Mahadeo-stenarna voro nu behängda
med blommor, utan tvifvel der placerade af troende qvinnohänder,
men dessa blommor funnos ej, då jag kom tillbaka för att taga en
liten vy af stället.
Nära källan sutto några »pundi», dessa för sin lärdom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
