Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
österlandet beryktade braminer, vänligt samspråkande med en molla eller
muhamedansk prest. Endast han reste sig, då jag nalkades, och
helsade med handen för pannan. Af den konversation, som nu följde,
kunde jag sluta, att han var en vidtberest man, som hade besökt
profetens graf, hvarför han hade rättighet att bära grön turban.
Äfven han kände och trodde på den gamla sagan, att
menniskoslägtets vagga stått i denna dal, samt talade med hänförelse om dessa
lyckliga tider, då våra första föräldrar här lefde i obefläckad oskuld
och tillitsfullt sällskapande med naturen. Denna poetiska sägen lemna
vi naturligtvis i sitt värde; visst är emellertid, att Kaschmir eger en
mycket gammal historia. I en på sanskrit skrifven krönika, kallad
Raja Taringini, föras landets konungalängder tillbaka till en så
aflägsen tid som 3714 år före Kristi födelse! Professor R. Wilson, som
utgifvit nämnda verk — förut kändt för vesterlandet endast genom
Abul Fazel’s persiska öfversättning — har visserligen framhållit, att
dessa årtal böra betydligt reduceras; han sätter dock Gonerda III,
den förste historiskt kände konungen, till år 388 f. Kr. Enligt Raja
Taringini var Kaschmir-dalen i äldsta tider en stor sjö, kallad Saty
Serr, sträckande sig från det ena högfjellet till det andra, utan att
lemna rum å sina stränder för odling eller bebyggande. Bevekt af
sin sonson Kasyapa’s böner öppnade slutligen Brama bergens
stängsel och beredde sjön utlopp på det ställe, der Baramula-passet nu
befinner sig. Sagan förtäljer vidare, att Kasyapa, sedan han dödat ett
förskräckligt troll, som hade sitt hemvist på sjöns botten, med hjelp
af himmelska väsen uppodlat och befolkat dalen.
Min utflygt en vacker morgon gälde Bawan för att taga några
vyer. Tre kaschmir-kulis buro mina instrumenter, men för egen del
hade jag hyrt en liten häst för fyra annas (40 öre svenskt) om dagen.
Den lilla båtpojken, som blifvit en stor favorit hos mig, sprang liflig
och full af upptåg bredvid min häst och berättade mig under vägen
många historier. Efter en timmes ridt genom ett härligt land
anlände vi till Bawan, hvarest vi stannade vid ett åt Vishnu helgadt
tempel för att förfriska oss. Här fans äfven en helig källa, som
porlade fram ur en horisontel klyfta i skifferberget. En cistern med
fiskar var der ock, men den var på långt när icke så präktig, som
den vid min bostad i Islamabad.
Omkring en mil från Bawan ligga ruinerna af Martun eller Surya
på en ouppodlad slätt, som småningom reser sig mot bergen. Då jag
nalkades platsen, såg jag en schakal springa,fram ur ruinerna; ingen
annan lefvande varelse störde den enslighet, som omgaf dessa massiva
lemningar från den gråa forntiden. Taket på hufvudbyggnaden var
helt och hållet infallet, och de välhuggna stora stenarna om 60 till 90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
