Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från en höjd i närheten var en härlig utsigt, som gaf mig ett
rätt begrepp om landets hänförande skönhet; talrika kullar, strömdrag
och byar utbredde sig under mig i den mest pittoreska omvexling.
På ett annat ställe, kalladt Harauts och Marauts graf, förtalde
min lille ciceron, att två ferishtas (englar) voro begrafda i en bowreg
(brunn). Platsen var omgifven af en mur, och många muhamedaner
göra pilgrimsfärder dit.
Legenden säger, att två ferishtas vid namn Haraut och Maraut voro
skickade från Gud i himmelen att genom sitt exempel undervisa
menniskorna att blifva goda. Men till englarnas olycka råkade de i
Kaschmir två sköna flickor, som fängslade dem i kärlekens bojor, och
de förglömde den heliga mission, som var dem anförtrodd. Då de
vaknade till besinning, fruktade de den allsmäktiges vrede och kastade
sig med sina älskarinnor i denna brunn, som ännu bär deras namn.
Efter att hafva skickat mina instrumenter i förväg, gjorde jag en
tur till Achibal. På detta förtjusande ställe hade åtskilliga engelska
familjer slagit sig ned, somliga i tält, andra i byggnader, tillhöriga
rajan. Dalen var denna sommar öfversvämmad af besökande,
omkring 90 personer, sades det.
Vid min ankomst satte jag genast upp mitt mörka rum och fick
äfven en god, men mörk vy af stället. Under klippan framrusar
vatten från olika håll i stora strömmar. Infödingarna anse, att floden
Jhelam upprinner här. Såsom alla djupa källor och floder med klart
vatten, så anses äfven denna vara bostad för någon af landets
gudomligheter. Min hinduiske tjenare kastade sig ned och drack af det
heliga vattnet, under det han mumlade böner till den gud, som
här ansågs hafva sin bostad.
Källan vid Achibal räknas för att vara den största af detta slags
underverk i Kaschmir; vattnet rusar ut på fyra à fem olika ställen,
men den största ådern uppstiger med en sådan styrka, att den går
betydligt högre än den öfriga vattenytan samt är mäktig nog att
bilda en biflod, som förenar sig med en annan och faller ut i Jhelam
vid Islamabad. Här var ock ett af de indiska kejsarnas
favoritförlustelseställen under deras sommarvistelser i Kaschmir. Om den
stora prakt, som då utvecklas, ega vi intressanta berättelser af ett
ögonvittne, den franske läkaren Franpois Bernier, som år 1665 i
kejsaren Alumghier’s följe reste till Kaschmir/
Efter ett kort uppehåll i Achibal återvände jag till Islamabad,
och derifrån i båt på floden till Sirinagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
