Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om den italienska expeditionen till Patagonien och Eldslandet under ledning af löjtnant G Bove, af H. von Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 OM DEN ITALIENSKA EXPEDITIONEN TILL PATAGONIEN OCH ELDSLANDET.
en af verldens, starkaste och skönaste raser. Ty patagonierna äro
utan tvifvel en storväxt och stark ras. De eleganta proportionerna i
deras kroppar, deras lemmars stora utveckling till följd af deras
ständiga och kraftiga ridter deras majestätiska gång, liksom en romares
i toga, och medvetenheten om deras egen styrka gifva dem, när de
uppträda i större skaror, ett fruktansvärdt utseende <*ch skulle förmå
en att hålla sig på sin vakt mot dem, om man icke kände deras
välvilliga sinnelag och deras chevalereska karakter.
Patagoniern är under sommaren i hög grad nomadiserande;
sällan lägger han sig om aftonen, der han vaknat om morgonen;
behof-vet att skaffa sig uppehälle, vanan af ett kringströfvande lif drifver
honom att med sina eländiga hästar dagligen tillryggalägga långa
sträckor. Landet eger dock dalar med riklig tillgång på guanacos,
der skilda stammar samla sig, slå tält, jaga tillsammans om dagen
och strida med hvarandra om natten.
Andernas sluttningar äro i allmänhet skådeplatisen för deras stora
jagter^ och endast när mycket snö eller is betäcka de amerikanska
alperna, gå de ned och lägra sig på de lägre stränderna af Santa
Cruz, Rio Chico,’ Rio Descado m. fl. för att derstädes sälja de
guanaco-mantlar, som de beredt under sommaren, och för att i blod. stilla
de. hämdkänslor, som uppstått hos dem under sommarens stora jagter.»
På denna exkursion fann löjtnant Bove till sin förvåning,
hurusom stora, lätt bearbetade saltlager lågo obrukade nära kolonisternas
bostäder, och hur ringa hittills kolonisationen gjort sig till godo dessa
stora områden.
Han afslutar sin skildring af dessa trakter med att påpeka, huru
Santa Cruz vida mer egnar sig till att bilda en centralpunkt för
kolonisationen än det af argentinerna föredragna S. Giuliano. Santa Cruz
erbjuder, trots åtskilliga olägenheter, dock flere fördelar, såsom en
god hamn, ett sundt och behagligt klimat. Ehuru värmen om sommaren
stundom öfverstiger 30°, så är hettan dock aldrig tryckande, tack
vare en ständig frisk vestlig vind under de varma timmarna, och
vintern är visserligen kall, men icke kallare, än hvad man kunde vänta
af läget på en så hög latitud och på en så vidsträckt slätt.
Den 30 januari lemnade man Santa Cruz och styrde kurs på
Staten-ön, skild från Eldslandets östligaste udde genom Le
Maire-sun-det. »Ön gör», säger löjtnant Bove, »i början ett angenämt intryck,
när man kommer från Santa Cruz. Man finner en grönskande
gräsmatta, en rikedom på blommor, man andas en luft mättad med
mag-noliedoft, öfver ens hufvud darra för vinden de fina grenarna af
Fa-gus betuloides, och den antarktiska bokens stora rymliga löfsalar
erbjuda tillflykt och hvila; men snart förbytas dessa första angenäma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
