Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om den italienska expeditionen till Patagonien och Eldslandet under ledning af löjtnant G Bove, af H. von Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN ITALIENSKA EXPEDITIONEN TILL PATAGONIEN OCH ELDSLANDET. 81
intryck i motsatta känslor, då man öfverallt hejdas i sin väg af detta
antarktiska träd, som är allt för lågt för att man skall kunna gå under
detsamma, allt för högt för att tillåta en att gå öfver det, när ansigte
och händer söndersargas af Berberis och fötterna af klipporna,
hvilka nästan fullständigt omgifva ön, och när man är tvungen att
tillbringa nätterna på fuktig mossa eller i vattendrypande grottor.»
Ett sorgligt intryck gör också denna ö genom alla de spillror af
skepp, som man öfverallt finner på dess kuster. Hvarje år förolyckas
åtminstone 7 eller 8 fartyg i dessa fruktade farvatten. Löjtnant Bove,
som sjelf var i tillfälle att rädda besättningen på skeppet Pactolus,
som här lidit skeppsbrott, framhåller lifligt nödvändigheten att bygga
fyrar på denna ö, hvarigenom många olyckor skulle kunna undvikas,
och någon hjelp lemnas de skeppsbrutne. Parlamentet i Buenos Avres
har också den 29 september 1882 beslutit att bygga en fyr på öns
östligaste udde, Kap S:t John, och att derstädes anlägga en nödhamn.
Expeditionen landsteg i Port Roca och undersökte ön i alla
riktningar. Utrymmet tillåter oss icke att meddela prof. Lovisatos
berättelse om öns geologiska förhållanden. Vi måste också inskränka
oss till att ur doktor Vinciguerras meddelanden anföra, att »i
zoologiskt afseende Staten-ön icke skiljer sig från södra delen af
Eldslandet. Det enda landtdäggdjur, som observerades, var Lutra felina
och ett enda exemplar af en Hesperomys. Vattendäggdjuren äro
deremot talrikare, i synnerhet Otaria jubata och Arctocephalus
austratis, som ifrigt jagas. De senare lefva i skaror, och synnerligast
under fortplantningstiden ser man dem i mängd. Hafselefanten,
Morunga elepharUina, saknas fullständigt; af hvalar fann man åtskilliga
kranier och ett nyss dödt exemplar af Balœtwptera patachoniea (?).
Fogelverlden är talrikare representerad än däggdjuren. Mest
karakteristiska för önväro pinguinerna, hvaraf två arter observerades:
Sphe-niscus Magellanicus och Aptenodytes Pennanti. Af fiskar erhölls en
synnerligen vacker samling; såsom alltid i subantarktiska regioner,
tillhörde största antalet familjen Trachinidœ, särskildt slägtet Notothenia.
Den 28 mars lemnade expeditionen Port Cook på Staten-ön, och
efter svåra stormar, hvarunder skeppet af ström och vind drefs tillbaka
ända upp mot Santa Cruz, lyckades man slutligen komma in i Magelhaens
sund*och efter nya svårigheter i detta sund landa vid Kap S.
Grego-rio, derifrån löjtnant Bove fortsatte färden till Punta Arenas landvägen
till häst. Man färdades genom öde trakter, der endast i en eller
annan dalgång ensligheten af bröts af talrika skaror guanaco-djur, som
tycktes hafva genomfort ett fullkomligt förpostsystem med spejare,
som underrättade de andra, när någon nalkades, efter hvad förf. lifligt
beskrifver. Något längre fram ökades växtligheten, marken blef ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
