Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om den italienska expeditionen till Patagonien och Eldslandet under ledning af löjtnant G Bove, af H. von Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 OM DEN ITALIENSKA EXPEDITIONEN TILL PATAGONIEN OCH ELDSLANDET.
döden, men hafva endast kunnat uträtta något härför genom att
låta transportera liken på sitt eget område och åtaga sig att sjelfva
begrafva dem.
Den dödes slägtingar bränna den hydda, som var hans sista
bostad, och öfvergifva under någon tid det ställe, der han upphörde
att lefva.
Den lätthet, hvarmed jag erhöll några skelett, häntyder icke på
någon synnerlig ömhet för de döda, hvilken Fitz Roy och
missionärerna annars tillskrifva dessa folk. Tvärt om visade mig många
elds-ländare villigt, hvar de begraft sina anhöriga, och vid flere tillfallen
gingo de många mil för att skaffa mig kranier och menniskoben.
En eldsländare sålde till och med sin egen faders skelett, och
det farväl*, som han bragte honom, när jag inpackade detsamma,
visade tydligt, huru minnet af de aflidne icke på minsta sätt oroade de
qvarlefvande.
Eldsländarne äro för öfrigt föga vidskepliga. De tro, att efter
döden själen öfvergifver kroppen och vandrar omkring i skogarna och
på bergen; orolig och lidande, om man i lifvet varit dålig, glad och
lugn, om man varit god. Deras religiösa föreställningar äro ganska
begränsade: de tro på en vänlig och en elak gudamakt, men den
ena är ej mer fruktad än den andra. »Curspi», djefvulen, hämnas
dock för denna likgiltighet genom att sända, vind, regn och snö.
Regnbågen anses båda hans vrede; qvinnor och barn darra, då de se den
framträda, männen förbanna den och spotta åt den.
Det låga kulturtillstånd, i hvilket eldsländarne befinna sig, står i
en egendomlig motsättning mot rikdomen i deras språk, hvilken tyder
på ett ursprungligen högre kulturtillstånd. Jagan-språket är utan
tvif-vel ett af de äldsta och renaste. Det är synnerligen fullständigt i
anseende till sin grammatik och sitt ordförråd; det senare består af nära
30,000 ord, hvilket antal lätt kan ökas på grund af dess agglutinativa
karakter. Verb och pronomina öfverflöda och ersätta på visst sätt
bristen på adverb och prepositioner. Jagan-språket skiljer sig märkbart
från de angränsande Alacaluf- och Ona-folkens språk, och under det
dessa äro hårda med mycket gutturala ljud och synnerligen
konsonantrika, är deremot jaganspráket vekt, behagligt och rikt på vokaler.
Denna språkets rikedom gifver eldsländarne en särdeles förvånande
talfärdighet. Hundratals gånger hörde jag i hyddan gamle män tala
under hela timmar, utan att göra något uppehåll, utan att någonsin
* Farväl käre fader, du som i ditt lif aldrig har sett annat än våra snöfält,
våra stormar, nu skall du såsom död gå långt långt bort. Farväl, må resan
blifva dig lycklig.» (Ordagrant återgifvet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
