Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den blifande expeditionen till Grönland, af A. E. Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLIFVANDE EXPEDITIONEN TfcLL GRÖNLAND. 105
dunstning under vintern och å andra sidan ökas genom nederbörd af
snö, hvilken, om den ej bortsmälter, efter någon tid förvandlas först
från snöstoft till kornig snö, derpå till aggregat af löst
sammanhängande kristallkorn af is, och slutligen till en hård sammanhängande
ismassa. I fall skridjökèln står i förbindelse med någon högre belägen,,
af riklig snönederbörd underhållen issamling, eller hvad man kunde
kalla issjö, så kan den tränga fram långt nedom snögränsen till
trakter, der snönederbörden ingalunda är tillräcklig att ersätta den
förlust glacieren lider genom smältning och afdunstning. Det är deremot
sjelfklart, att glacierer eller andra beständiga isformationer icke kunna
uppstå i sådana trakter, till hvilka is icke kan strömma ned från
högre belägna ställen, och der snönederbörden är mindre än den
qvantitet snö, som under årets lopp bortsmälter och afdunstar — ett
förhållande, som bland annat förklarar, hvarför inga glacierer
förekomma i närheten af hvarken gamla eller nya verldens köldpol.
Hvad Grönlands inre beträffar, så är det lätt att visa, att
de ofvan anförda vilkoren för glacierbildning’ icke kunna existera
der-städes, med mindre landets yta långsamt höjer sig så väl från ost- som
vestkusten till dess midt, och att dess öfver hafvet belägna del sålunda
har formen af en bulle med sidpr som långsamt och regelbundet slutta
mot hafvet. En sådan höjdfördelning möter oss dock icke på någon
af jordklotets i orografiskt hänseende kända kontinenter, och- man
kan derför med yttersta sannolikhet antaga, att den ej heller är
rådande p¾ Grönland. Tvärt om tyder Grönlands geologiska
beskaffenhet, som i mycket öfverensstämmer med Skandinaviens, på en
oro-grafisk byggnad, snarlik vårt eget lands, d. v. s. derpå, att landet
består af bergsryggar och bergstoppar vexlande med djupa dalar och
slätter. Antagligt är till och med, att landtryggen på Grönland, liksom
i Sverige, i England, äfvensom i norra och södra Amerika, går
ungefär i landets längdsträckning längs vestkusten.
De vindar, som skulle medföra snönederbörd i det inre af landet,
måste således, om de komma från Atlantiska oceanen, hafva passerat
först- det breda isbälte, som» nästan ständigt omsluter Grönlands
ostkust, derpå större eller mindre och, såsom vi veta, i många fall rätt
betydliga bergshöjder vid kusten; dm vinden deremot kommer från
Davis strait, sjelfva landtryggen. I båda dessa fall måste vinden få
föhnvindens egenskaper, d. v. s. den måste, då den passerat
bergshöjderna, vara torr och relativt uppvärmd. Lagarna för
föhnvin-darna bero, såsom bekant, på följande förhållanden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
