Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den blifande expeditionen till Grönland, af A. E. Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 DEN BLIFVANDE* EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND.
länder och nio man företog en ungefär ett hundra nittio kilometer
lång vandring öfver inlandsisen på Nordostlandet på Spetsbergen —
en vandring,. som för mig har ett särskildt intresse derför, att jag
här lärde känna naturbeskaffenheten af en inlandsis, innan
snösmältningen inträdt, och de egendomliga svårigheter, som vid den tiden
äro förenade med vandringar på polarländernas glacierer, en
erfarenhet, som kan komma väl till pass, om jag under den färd, som nu"
är i fråga, tvingas att passera delar af inlandsisen, som äro så högt
belägna, att snön vid tiden för mitt besök ej hunnit från dem
bortsmälta.
År 1871 gjordes ett nytt försök att intränga på inlandsisen. Några
njil norr om det ställe, der jag börjat min vandring, företog
handelsassistenten A. Möldrup en färd med hundslädar öfver isen, men Vände
efter 6 dagars vandring och efter att hafva tillryggalagt några få mil
från kusten.
Den tredje forskningsfärden» på Grönlands inlandsis gjordes från
den 14 juli till den 4 augusti år 1878 vid 62° 40’ n. br. af danskarne
J. A. D. Jensen och A. Kornerup. Expeditionen var denna gång
omsorgsfullt utrustad, men terrängen mycket sönderskuren, hvarjemte
vädret var mindre gynsamt, hvarför expeditionen knappast kunde
framtränga längre, i det inre än den svenska expeditionen 1870.
Under ingendera af dessa expeditioner kunde man från
vändpunkten se någon gräns för isöknen öster ut, men att deraf vilja draga den
slutsats, att istäcket sträcker sig öfver Grönlands hela inre, synes
mig fullkomligt oberättigadt. Tvärt om synas följande betraktelser
tala derför, att det i de flesta fall är en fysisk omöjlighet, att det
inre af en vidsträckt kontinent är helt och hållet ishöljdt under
de klimatiska förhållanden, som söder om 80° n. bx. råda på vårt
jordklot. t
Glacierernas ismassor benämnas ofta i dagligt tàl »evig is», en
benämning, som i forna dagar togs så på fullt allvar, att några
forskare till och med påstodo, att isen under tidernas längd kunde
förvandlas till de vattenklara bergkristaller, som så rikligt träffas i
klyftorna på alpernas snötoppar. Numera veta vi, att denna benämning
är fullkomligt oriktig. Den ismassa, som århundraden efter
århundraden synes upptaga samma dalgång, är nämligen ej allenast i en
ständig, om ock nästan omärklig rörelse, i det att den i form af
skridjöklar långsamt vältrar sig ned från högre belägna ställen till lägre;
den är äfven underkastad en ständig omsättning i så måtto, att den
dels småningom i sin nedre del smälter undan vid beröringsytàn med
de berglager, på hvilka den hvilar, dels vid ytan å ena sidan minskas
så väl genom smältning under den varma årstiden som genom af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
