Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska missionen i Massaua, af Gerhard Rohlfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamålsenligt inrättad byggnad på gränsen mellan Hotumlu och
Mkullu, hvilka båda orter äro belägna på fasta landet midt emot
Massaua. Det af inhägnader och trädgårdsanläggningar omgifna
boningshuset kan för dervarande förhållanden kallas präktigt, ehuru det
efter tyska begrepp lemnar mycket öfrigt att önska. I alla händelser
är den svenska missionen den bäst inrättade byggnad som finnes i
Massaua och trakten deromkring; den öfverträffar i ändamålsenlighet
t. o. m. det ganska vackra regeringspalatset. Tätt bredvid den svenska
missionen hafva fransmännen ett oansenligt litet hus, hvars företräde
dock består deri, att det ligger i en verklig lund af Lawsonier och
Parkinsonier, hvilka ursprungligen blifvit planterade af den engelske
konsuln Plowden. Med sina friska, ständigt gröna blad hänföra de
ögat, som i dessa trakter icke är bortskämdt genom något öfverflöd
på träd. De franska lazaristernas egentliga hufvudmission befinner
sig emellertid i sjelfva Massaua. Den svenska missionen fick marken
sig upplåten af Gordon Pascha. Den grundades 1870, och till en
början hade svenskarna anstalter äfven inne i landet, men de drogo
dessa tillbaka, då Negus befalte dem att inställa sin
missionsverksamhet i Abessinien. Äfven den närbelägna stationen på en kulle vid
den heta källan i Ailet lemnade de för att i alla afseenden foga sig
efter de abessiniska föreskrifterna. Ett af missionen år 1879 gjordt
försök att genom afsändande af skänker, som en missionär förde till
Debra Tabor, stämma Negus fördelaktigare, misslyckades fullkomligt.
Måhända var öfverbringaren af de derjemte kanske tarfliga gåfvorna
icke den dertill mest egnade personlighet.
Efter den vanliga helsningen frågade den abessiniske herskaren
honom: »Hvarför hafven I egentligen kommit?» — »För att med
öfverhetens tillstånd lära den kristna religionen.» — »Men vi äro ju
alla kristna?» — »Vi vilja också icke omvända de kristna
abessinierna, utan Falascha (judarna).» — »Ha’n I då i Sverige och Europa
inga judar?» — »Jo visserligen, men der fins det prester nog för att
omvända dem.» — »Men huru ha’n I egentligen kommit hit, hvilka
länder ha’n I rest igenom?» — »Vi hafva kommit genom Europa, och
derpå genom Egypten.» — »Nå, hvilken religion hafva då egypterna?»
– »Den muhammedanska.» — »Stanna då hellre der för att omvända
egypterna och turkarna i stället för att komma till Abessinien, der vi
alla äro kristna. Framför allt bemöden eder om, att det land och de
ställen, hvarest vår Frälsare lefde och blef korsfäst, att Palestina
och Jerusalem må blifva kristna.» — Med allt större värme fortfor
Negus: »De kristna fransmännen, engelsmännen och tyskarna skryta
alltid med sin makt och säga, att det för dem vore en småsak att
förjaga turkarna, men hvarför lemna de då de otrogna i besittning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
