Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska missionen i Massaua, af Gerhard Rohlfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de heliga orterna? Blott Ryssland och jag kämpa fortfarande mot
muhammedanerna, och antagligen skola vi en gång räcka hvarandra
handen i Jerusalem.» — Naturligtvis kunde den svenske brodern
ingenting svara härpå. Han tänkte väl icke på att förklara saken
för Negus, att den svenska missionen alldeles icke befattade sig med
trosangelägenheter, utan att den blott meddelade barnen undervisning
i läsa, skrifva, geografi, historia, nyttiga handtverk och konster, eller
också hade Negus icke vidare lust att höra på honom, m. e. o.
missionären måste återvända med oforrättadt ärende.[1]
Emellertid är jag öfvertygad, att om någon klart och lugnt
meddelade Negus Negesti kännedom om den svenska missionens
verksamhet, så skulle han visserligen tillåta just dessa bröder och systrar
inträde i Abessinien. Han åsyftar nämligen framåtskridande för sitt
folk så till vida, som han, efter det fred blifvit sluten med Egypten,
vill öppna landet för europeiska konstnärer och handtverkare.
Hvarför skulle han då icke lätta detta öppnande genom de af den svenska
missionen började förarbetena?
Trots denna motgång har den svenska missionen icke instält sin
verksamhet vid landets gräns, och vi tro för visso, att redan inom
få år det gjorda utsädet skall bära sina frukter. I den af herr
Lundahl och hans hustru, äfvensom af tre till fyra andra gifta
missionärer ledda anstalten (vi lärde också känna en mycket fint bildad dam,
bördig från Nürnberg) uppfostras för tillfället inemot 150 abessiniska
barn. Det är en glädje att se, huru de små varelserna, från den
spädaste ålder till 12—15 år, frodas och växa. Alla skiftningar i
hudfärg från gul till svart förekomma. Utom läsa, skrifva, räkna o. s. v.
måste hvarje barn lära något handtverk eller färdighet. Här
undervisas flickor i sticka, virka, sy, der ser man gossar göra skor, snickra
o. s. v. Alla äro snyggt klädda på europeiskt sätt, och att deras
föda är god och afpassad efter klimatet, behöfver väl knappast
tillläggas. Gudstjenst hålles i ett i missionshuset beläget kapell, försedt
med en liten orgel.
Utom amhariska språket lära barnen äfven svenska. Detta synes
oss dock vara ett stort misstag, då de för framtiden alldeles icke
kunna hafva någon nytta af detta språk. Hvarför icke lika gerna
lära barnen tyska, som alla missionärerna förstå, eller engelska? Af
de resande, som komma till Abessinien, tillhör hälften den tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
