Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska missionen i Massaua, af Gerhard Rohlfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationaliteten, och på konung Theodors tid voro nästan alla europeer i
Abessinien tyskar, om också missionärerna då utgåfvo sig för engelsmän.
Slutligen må vi äfven påpeka protestanternas saknad af allt
beskydd, så snart de icke tillhöra den engelska eller tyska nationen.
Så är det äfven med den svenska missionen. Missionärerna våga
icke komma med sina besvär till den svenske generalkonsuln i
Alexandria, emedan de veta, att han icke har makt att afhjelpa deras
klagomål, utan att dessa snarare tjena till att bereda dem ännu större
obehagligheter. Sålunda lät guvernören Alla-ed-din i Massaua i
december 1880 prygla en af den svenska missionens tjenare, en kristen
abessinier, så att han för hela sitt lif är krympling. Man ville
derigenom afpressa honom den bekännelsen, att han insmugglat
knallhattar till Abessinien. Hela saken var en osanning, såsom det senare
visade sig, men svenskarnas tjenare kunde man derför icke göra frisk
igen. Att fordra skadeersättning vågade svenskarna emellertid icke.
Herr Lundahl har aldrig inberättat saken för den svenske
generalkonsuln. Derigenom skulle deras läge blifvit ännu sämre, menade han.
Då Gordon var generalguvernör, hvilken upplät åt dem det
område, hvarpå nu deras så väl inrättade byggnad är belägen, hade de
svenska missionärerna icke det ringaste att frukta. Gordon med sin
stora rättskänsla, med sitt djupt religiösa sinne understödde på allt
sätt deras bemödanden. Men sedan han afträdde från
ståthållareskapet, blifva de svenska missionärerna ofta på oförsvarligt sätt utsatta
för större eller mindre trakasserier. Frankrikes katolske konsul gör
naturligtvis ingenting för protestantiska missionärer; visserligen torde
han ingripa, i fall deras lif stode på spel, men att för öfrigt skydda
dem anser han icke tillkomma sig. Vore det derför icke i sin
ordning, att det mäktiga tyska protestantiska riket förenade sig med det
vidt herskande och äfvenledes protestantiska brittiska riket för att
skydda sådana protestanter, hvilka i utlandet icke kunna räkna på
sin egen regering? Dessa båda protestantiska makter hafva ju redan
i Jerusalem en gemensam biskop. Hvarför skulle de då icke kunna
uppdraga åt sina representanter äfven på andra orter att taga i skydd
protestanter i allmänhet och således äfven de svenska?
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
