Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Från Gyda-viken till Obdorsk, af M. E. Arnesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 FRÅN GYDA-VIKEN TILL OBDORSK.
maren uppehållit sig på tundran öster om Gydavik¾n. De berättade,
att de på hösten sett ett vrak, antagligen af en skonert, samt att de
funnit åtta lik på stranden; andra berättade, att de sett fem. På
min fråga genom ryssen Poltrow, som talade samojediska, om de
kunde säga, hvilken nation dessa olyckliga tillhörde, svarade de, att
de ej kände det; det enda de visste var, att de icke voro samojeder.
För denna underrättelses tillförlitlighet’vill jag emellertid icke
garantera. Vidare berättade de, att en båt med sex man skulle hafva
kommit till Dudinskoj. Dessa antog jag hafva varit kapten Nilsson
och hans följeslagare.
Vi anlände samma dag till en flod, som heter Mongo Juribej och
som utmynnar i Tasviken. Här sågo vi de första barrträden,
nämligen lärkträd och granar, som växte på båda sidor af flodbädden.
Den 21 körde Ivanoff och Jon Borå bort till en köpman, vid namn
Älexei, ’som bodde vid Tasviken; vi reste nämligen icke långt från
stranden af denna vik. De träffade visserligen icke köpmannen, men
af en samojed, som såg efter huset för denne, fmgo de två säckar
mjöl och några skålpund smör; det var då på nionde dagen som vi
icke smakat bröd. Samojedqvinpan Anna bakade nu några kakor,
som hon stack .på trästickor och satte rundt kring elden. En af
dem höll hon på att grädda i två dagar, men det blef i alla fall
endast torkad deg.
" • Den 22 åkte vi i sydvestlig riktning längs floden,’ som på begge
sidor var omgifven af präktig skog. De tre följande resdagarna var
landet vildt och öde. Den 25 om aftonen tältade vi i en liten dal,
der det fans något skog. Den derpå följande dagens afton tältade
vi åter i en dalgång, hvarest det var rik tillgång på skog. Den 27
november lågo vi stilla; denna dag såg jag nio vargar i en flock.
På qvällen fick värdinnan i mitt tält, Anna, en son. Hon flyttade
naturligtvis i ett annat tält, medan detta stod på. Med denna
händelse voro många hedniska bruk och ceremonier förbundna, oaktadt
både hon och hennes man bekände den grekiska religionen. Två
dagar derefter var hon uppe och körde igen.
De trakter, som vi efter denna dag reste igenom, hade ej ett så
ödsligt utseende som tundran, enär skogen nu blef tätare. Den 6
december kommo vi till en större elf, som kallades Hos. Den 7
träffade vi en ostjak, som kom från Obdorsk. Han berättade, att
Sibiriakoff genom sin kommissionär Karpoff sörjt för vår vidare be-.
fordran till Tobolsk. Likaledes fick jag af honom veta, att de fem
man, som reste i april, lyckligt framkommit. Den 8 på aftonen
tältade vi i närheten af Nejda-flodens skogbevuxna strand. Nejda är
ett betydligare vattendrag och utmynnar i Ob-viken. På hvilka bredd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
