Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 PÅ8K-ÖN.
holländarna bedragna på de s. k. silfverplåtarna, som infödingarna
skulle bära i öronen. De befunnos nämligen vid närmare
undersökning ej vara annat än koniska stycken af ett slags hvit rot
(Roggeveen liknar den vid en palsternacka), som med den smalare ändan
voro instuckna i hålen i örflikarna och vände den vidare, ovala
basen utåt. Deras längd var omkring 3 tum och största diameter 2
tum. Vid arbete togos de ur öronen, och den hängande, uttänjda
örfliken krängdes öfver örats öfre del. Klädedrägten beskrifves
såsom én gördel förfärdigad af en växt (troligen menas här ett slags
tapa) och färgad med rödgul jord.
Infödingarna sjelfva beskrifvas såsom väl proportionerade,
muskulösa och storväxta1, »ej svarta, utan blekt gula», hvilket i synnerhet
var fallet med några icke tatuerade ynglingar. Vidare lippgifves, att
de hade hvita, starka tänder; hår och skägg voro för det mesta kort
klippta, dock funnos några, som hade långt hår, antingen fritt
hängande, eller flätadt och hoprulladt öfver hjessan, »på samma sätt som
hos kineserna i Batavia». Sin mat »kokade» de, enligt Roggeveen, i
gropar i marken, och han söker förklara detta genom antagandet, att de
hade urholkade stenar nedsatta i jorden, hvilka tjenade som
grytor. Han kände således tydligen ej till de i marken byggda ugnar,
som förekommo öfver hela Polynesien, och i hvilka maten tillreddes
med tillhjelp af heta stenar. Behrens deremot påstår, att »kokningen»
försiggick i lerkärl2, en uppgift, som är så mycket oförsigtigare, som
det*är ett kändt faktum, att man ingenstädes i hela det egentliga
Polynesien förstått att tillverka sådana.
Husen, af hvilka 6—7 sågos på den sida af ön, som Roggeveen
besökte, beskrifver han på fullkomligt samma sätt som La Pêrouse,
dock känner han ej de af denne beskrifna stenboningarna.
Farkosterna, som på Roggeveens tid måtte .ha varit talrika, skildras såsom
hopsydda af små trästycken och mycket otäta, så att halfva tiden af
en färd måste åtgå att ösa dem läns. De voro omkring 10 fot långa,
förutom de höga, spetsiga stäfvarna, och så smala, att man blott
kunde sitta i dem med tätt slutna ben.
Någon uppskattning af invånarnas antal meddelar Roggeveen
1 Enligt »Tweejaarige Reize», sid. 43, skulle männen vara ej mindre än
»12 fot långa, så att man beqvämt (hvem skulle ej förundra sig) utan att böja
hufvudet, kunnat gå- mellan benen på dessa Goliats-barn», och om qvinnorna
säger ett annat citat, att de »ej uppnådde männens längd, utan gemenligen
voro ej öfver 9 eller 10 fot långa».
2 »Pour apprêter leurs mets, ils se servent comme nous des pots de terre.>
Histoire etc. I. s. 131. — Konsten att förfärdiga lerkärl är för öfrigt i Stilla oceanen
inskränkt till Pelew-öarna och ön Yap bland Karolinerna, samt till
Amiralitets-Öarna, Nya Guinea, Nya Hebriderna,och Viti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
