Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PASK-ÖN.
155
ej \ men den försigtighet, som förmådde honom att vid landstigningen
medföra en större styrka, och den trängsel, för hvilken denna blef utsatt,
antyder, att en stor mängd folk måtte varit på benen. Deremot
förvånar han sig öfver, att ej mer än 2—3 qvinnor, alla gamla, syntes,
och antager, att de öfriga höllos dolda på någon aflägsen plats på ön.
Detta förhållande kan förklaras antingen så, att det från början var
infödingarnas afsigt att uppträda fiendtligt mot främlingarna, en afsigt
som hos de flesta naturfolk röjes just genom detta bortskickande af
qvinnor och barn, eller ock hade de kanske redan då haft tillfälle att från
hvita mäns sida erfara samma våld mot qvinnor, som de längre fram
skulle ’komma att i så hög grad lida. Det är ingalunda omöjligt, att ,
Stilla oceanen långt före dè egentliga upptäcktsresandenas tid varit
genomsvärmad af obskura sjöfarande, om hvilkas dåd aldrig någon
tradition blifvit bevarad.
Mest af allt fjettras dock Roggeveens uppmärksamhet af de
kolossala stenstoder han fann, och som ännu i dag utgöra öns största
märkvärdighet. Hur var det möjligt, att så ofantliga stenbilder (han
skattar somliga 30 fot höga) hade kunnat uppresas af menniskor, som
ej hade tillgång hvarken på groft, tjockt trä eller på starkt tågvirke?
Hans förvåning försvinner dock, då han tror sig finna, att de äro
formade af »lera och fet jord, med deri instuckna små kiselstenar.»
Han påstår, att de på sidorna hafva antydning till armar, och att de
se ut, som om de förestäldes iklädda en fotsid klädnad. På hufvudet
låter han dem hafva en korg, med uppstaplade, hvitmålade kjselstenar,
antagligen intet annat än de stencylindrar, som omtalas af följande
besökande. Rörande bildernas betydelse antager han, att de äro
gudabilder och föremål för dyrkan, en åsigt, som han grundar derpå, att
han sett eldar upptändas framför dem, och att vissa infödingar brukade,,
sittande på huk framför stoderna, »hålla flata händerna tillsamman
och föra dem upp och ned»2.
Roggeveens uppgifter rörande öns naturbeskaffenhet äro ytterst
knapphändiga och gå ut på att framhålla, det den icke kunde vara
den. af Davis sedda »låga, sandiga ö», som han egentligen sökte. Så
1 Behrens uppskattar dem till >flere tusen> och talar äfven om en mängd
qvinnor och deras lättfärdiga beteende. De voro sminkade med en mycket
liflig röd färg och buro ett slags halmhattar. Han nämner äfven
tatuering(>fog-lar och andra djur, de ena skönare än de andra>), och en ’»fullkomligt hvit man>
med knytnäfstora öronprydnader, hvilken han antager vara en prest. De öfriga
skildrar han såsom >bruna som spanjore"r>.
2 Enligt Behrens skulle vissa infödingar, som skilde sig från de öfriga
der-igenom, att de buro stora öronprydnader, hade helt och hållet rakadt hufvud
och en hufvudbonad af hvita och svarta fjädrar, hafva visat mera ifver i detta
tillbedjande än de andra. Anl st. s. 135.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
