Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSK-ÖN. 161
En trupp af 80 beväpnade män landsattes under befäl af kapten
Rosa-Carmen, och sedan omkring. 500 infödingar samlats, gafs el.d vid
gifvet tecken, hvarvid en mängd af de obeväpnade vildarna stupade
och omkring 200 togos till fånga och fördelades på fartygen för att
föras till Chincàs-öarna och användas vid guanogräfningarna. Dessa
slafjagter "förnyades sedan, så att i allt 900 infödingar skola hafva
blifvit förda till Peru, bland dessa öns konung och hela hans familj.
Det hårda arbetet samt febrar minskade snart denna olyckliga slafhop
till en femtedel, då ändtligen den franska regeringen grep in och
genomdref, att de qvarlefvande återfördes till hemorten. De återsågo
den, men blott för att bringa nya olyckor öfver sin fäderneö. De
medförde nämligen smittkoppor och elakartade febrar, hvilka anstälde
stor förödelse. Dessutom minskades befolkningen betydligt genom de
inbördes strider, som utbröto efter den legitima konungafamiljens
bortförande och död i peruansk fångenskap.
Så stodo sakerna, då en fransman, Eugène Eynault, år 1863
begaf sig till ön för att verka för kristendomens införande. Hans
bemödanden voro fruktlösa och han afhemtades efter 8 månader. Hans
utståndna lidanden på Påskön betogo honom emellertid ej lusten att
återvända, och vi se honom år 1865 åter på ön, denna gång åtföljd
af missionären Roussel. Följande året sällar sig ännu en missionär,
Gasp arcl, till dem, och missionsverksamheten röner nu större
framgång, äfven sedan broder Eugène aflidit och blifvit begrafven på
ön. Det vill t. p. m. synas, som om en stor del af infödingarna
låtit döpa sig, ehuru det är att antaga, att deras kristendom ej var
synnerligen allvarlig. En gräns för missionärernas verksamhet sattes
emellertid, då en f. d. sjökapten, Dutrou-Bornier, agent för
handelshuset Bränder å Tahiti, slog sig ned på ön för att idka fårafvel.
Denne man kom snart i oenighet med missionärerna och uppviglade
en del af befolkningen emot dem. Slutligen blef misshälligheten så
stark, att missionärerna i början af juni 1871 tvungos, att utflytta
från ön, medförande omkring 300 infödingar, som slutit" sig till dem,
och bosatte sig på Mangareva i Gambier-gruppen *. Ytterligare
omkring 500 skola hafva förts till Tahiti, der de togo, eller kanske rättare
tvungos att taga tjenst som arbetare å huset Branders plantager.
Öfver återstoden, omkring 150 personer, herskade Dutrou-Bornier med
oinskränkt makt, till dess de tröttnade vid hans despotism och slogo
ihjel honom i augusti 1876.
Ett bland de märkligare besöken vid Påskön i senare tid är det
1 Enligt Miklucho-Maclay, i Ryska Geografiska sällskapets Iswestia,
1872, s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
