Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!
Pi8K-ÖN.
171
öd, torde denna uppgift möjligen kunna kontrolleras, ty i
Marquesas-öarnas ornamentik ingå vissa konstanta, karakteristiska figurer, som
återfinnas på flertalet af deras sniderier och äfven på. de
tatuerings-mönster derifrån, som jag sett. Något spår af sådana karakteristiska
motiv borde, i följd af den utomordentliga seghet, med hvilken de
bibehålla sig, ovilkorligen finnas i tatueringen å Påskön, i.händelse
uppgiften är riktig. Det är derföre af vigt att i detta afseende
undersöka äfven de äldre individer, som utflyttat till Tahiti och Mangareva.
Beklagligen har öfverallt allt för liten uppmärksamhet egnats åt
tatue-■ ringsmönstren, och sedan missionärerna länge sedan förklarat detta
| bruk syndigt, är det på de flesta ställen nu försent att studera denna
! ornamentik på ett sätt, som kan tjena vår tids vetenskap. —
Tatuerings-! verktygen skola likna de öfver hela det öfriga Polynesien brukliga.
| Sjelfva färgämnet skall utgöras af kolet efter brända blad af en
j Dracœna1.
Målning med rödt, hvitt och svart skall förekomma vid vissa
festliga tillfällen. •
Ett annat sätt att försköna kroppen, som i senare tider synes
I hafva kommit ur bruk, är genomborrandet och det oproportionerliga
! uttänjandet af örlapparna. Enligt de äldre resandena hängde dessa
i uttöjda örlappar ärida ned på axlarna och krängdes under sådan
sys-i selsättning, då de kunde vara i vägen, upp öfver öfre örfliken. På
I Beecheys tid (1825) hade detta bruk redan börjat aftaga och lär nu
! alldeles hafva upphört.
j Eftef att hafva gjort dss förtrogna med infödingarnas yttre, följa
vi dem till deras boningar. Förr voro dessa af egendomlig
konstruktion. De sågo ut som kolossala upp- och nedvända båtar. Jag lånar
från La Pérouse’s resebeskrifning (T. IV. s. 43) så väl ett par
afbild-! ningar, som uppgifter rörande byggnadens konstruktion. Grundformen
var en mycket långt utdragen ellips. Grundstenarna (B) voro huggna
af lava, omkring två fot långa och en half fot tjocka och på.vissa
afståhd försedda med hål för störar (C), som voro parvis från båda
sidor böjda mot takåsen (D), hvilken åter hvilade på en rad i marken
neddrifna stolpar (E) längs midten, på ungefär 10 fots afstånd från
hvarandra. På de böjda störarna (C) voro horisontala spröten
fastbundna två fot öfver hvarandra, från basen ända upp till åsen. På
dessa tvärspröten voro säfmattor upphängda. Byggnaden var högst
och bredast på midten och lägst och smalast vid ändarna. På
midten å hvardera sidan var en trång öppning, som tjenade som ingång.
Andra öppningar, för insläppande af ljus eller luft, funnos ickg.
Ber-nizet, La Pérouse’s följeslagare, uppgifver måtlen sålunda:
* Revue maritime et coloniale. 1872, 4, s. 530.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
