Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
PÅSK-ÖN.
•I brist på farkoster nödgas infödingarna numera t. o. m. sköta
sitt fiske simmande. Flere besökande hafva sett dem begagna ett
slags simgördlar af säf, men äfven utan detta hjelpmédel äro de,
liksom alla Polynesiens folk, mästare i simkonst.
Förr var fisket ett hufvudsakligt näringsfång, numera säges det
hafva àftagit. Äfven odlingen bedrifves af den reducerade
befolkningen naturligtvis ej med samma kraft, som i forna dagar. Ännu skall
man dock se talrika inhägnade tegar, äfven på aflägsnare ställen.
Det förnämsta näringsmedlet skall nu vara söt potates, hvarforutom
man äter bananer och yams samt ett slags hafsalg. Höns finnas i
stor mängd. Weisser skattar dem till 10,000, och så väl deras kött
som ägg ingå till betydlig del i matredningen. De 12,000 får, som
handelshuset Bränder eger på ön, hafva också bidragit till att införa
förändring i dieten. Batater och kött stekas i "de förut nämnda
ugnarna, på samma sätt som öfver hela Polynesien. Man uppgör först
en stark eld i gropen (på Påskön eldas med torrt gräs), så att
stenarna kring väggarna och i bottnen blifva glödheta och en mängd
aska bildas, derefter krafsas denna åt sidorna och födoämnena
nedläggas i gropen, med eller utan omlindade blad. Det hela betäckes
derefter med het aska och jord och lemnas" orördt ungefär en timme,
hvarefter maten är på bästa sätt färdigstekt.
För att släcka törsten, då vatten ej finnes att tillgå, suger man
på sockerrör. » Någon rusdryck, sådan som på andra öar beredes af
kava-rotên, tyckes man aldrig hafva egt.
Att ett folk med så enkla lefnadsvanor ej gerna kan hafva något
rikt husgeråd, är tydligt. Det inskränker sig också till några
kalebasser och flätade korgar samt nätpåsar.
Såsom knifvar begagnades -förr obsidianskärfvor, och af obsidian
gjordes äfven de verktyg, med hvilka lava-statyerna bearbetades, samt
vapnen.
Dessa senare bestodo af spjut, med temligen krokiga skaft af
pappersmullbärsträ och spets af obsidian, fastbunden med taparemsor.
Vidare hade man klubbor af trä, hvilka Cook liknar vid
ny-zeländar-nes »patoo-patoo» eller »ram?». De voro, såsom dessa, »tungformiga,
afsmalnande mot handtaget och prydda, med sniderier». Bilden af en
träklubba (efter Ghoris) är meddelad å sid. 177. Den har enkla
ornament, som visa, att man i ornamentivt hänseende ej kommit öfver
kombinationer af den räta och den brutna linien. I nedre ändan af
handtaget är ett menniskoansigte rått antydt, och. de af
Hyäne-expedi-tionen hemförda klubborna lära verkligen vara försedda med »ett
snidadt qvinnohufvud» i nedre ändan. Det hela harmonierar dock
föga med den synnerliga konstfärdighet-och den starka naturalism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
