Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - II. Från Reykjavik till Ivigtut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1888. 217
1558 (det år, då Zenieraas karta första gången offentliggjordes af
Marcolini i Venedig), så skulle den hafva ett ganska stort intresse i
geografiskt hänseende. Men äfven om så ej vore förhållandet, så är
det gamla pergamentfragmentet i alla fall, så vidt jag vid en flygtig
granskning kunnat döma, af ett visst intresse med anledning af den
mångomtvistade frågan rörande Zeniernas resor, för hvilken jag, såsom
hr d:rn vet, temnat en redogörelse i »Studier och forskningar
föranledda af mina resor i höga norden» (Stockholm 1883).
Kronometern var färdig kl. 6, men kartfyndet uppehöll mig
ytterligare en tid, så att Sofia först något senare på aftonen kunde lätta
ankar. Kursen stäldes i rättvisande VNV mot Kap Dan på
Grönlands ostkust. Vi hade i hörjan svår sjögång, men* sedermera härligt
väder. Redan den 12 kl. 7 på morgonen varskoddes land för ut.
Ännu hade vi icke sett någon is, landet tycktes ligga helt nära, på
hafvet sågos foglar, som ej pläga aflägsna sig långt från kusten,, och
fångstmannen, som höll utkik från den i masten fastade tunnan,
rapporterade: »isfritt ända till stranden». Det såg ut, som om
den opåräknade lyckan skulle förunnas mig att under uppresan till
Grönland få landa vid denna nu så otillgängliga kust, som så många
fartyg under de senare århundradena förgäfves sträfvat att nå, men
hvilken, enligt min tanke, fordom varit mera tillgänglig och utgjort
den rätta »Österbygden >. Det visade sig likväl snart, att landet var
längre aflägset, än vi förmodat. Det höjde sig endast långsamt öfver
horisonten, oaktadt Sofia under sex timmar ångade mot detsamma
med en fart af 8 à 9 knop, och då vi kl. 1 e. m. ändtligen tycktes
vara nära vårt mål, hördes från masten ropet: »tät, oframkommelig
is, längs kusten, så långt ögat når». Den förtoning af landet, som
först syntes, bestod af höga bergpartier. Sofia var då ännu 70’ à 80’
från land, hvilket visar, att kusten här; liksom vid Frans-Josefs
fjord, Scoresbys land samt vid Danmarks-sundet, utgöres af höga berg,
ett förhållande af vigt för bedömande af sannolikheten att träffa
isfritt land i Grönlands inre. Då sålunda ingen utsigt fans att kunna
landa på detta ställe, stäldes kursen längs iskanten mot söder, under
skarp utkik, för att se om ej afbrott någonstädes skulle förekomma i
den ytterst täta, men föga breda isbarrieren längs land. Det var
dock förgäfves. Der Sofia ångade fram, var isen visserligen endast
gles och till intet hinder för att framgå med full maskin, men hvarje
gång jag sökte begagna mig af någon inböjning i det egentliga
drif-isbandet, för att nå land, mötte vi snart alldeles tät is, genom hvilken
ej ens ishafsflottans starkaste fartyg kunnat bana sig en väg. Isen
liknade den grofva is, man möter norr om Spetsbergen. Hafsytan
upptages af en kall vattenström, som packar isen mot land. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
