Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - II. Från Reykjavik till Ivigtut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND AR 1883.
polarström är dock föga mäktig. Redan på ett.djup af några få tiotal
famnar vidtager, såsom omsorgsfulla temperaturmätningar af hrHamberg
visade, en helt säkert från söder kommande varmvattenström.
Hafvets djup var ofta ganska betydligt. Bottnen bestod af stora stenar,
som sönderrefvo trawlnätet och hindrade draggningar.
Den 13 och 14 juni ångade jag söder ut längs kusten, under
stilla väder och i smul sjö. Ofta höljdes landkonturerna i en tät
dimma, som dock stundom lättade och afslöjade storartade alppartier,
bildade af höga, toppiga .berg med snöfylda dalar.
Då vi den 15 kommo i granskapet af Kap Farewell, började ên
häftig storm att blåsa, med svår sjö, som nödgade oss att för magra
timmar lägga bi: Mot aftonen saktades stormen så mycket, att
Sofia kunde återtaga sin kurs. Vi voro då redan ett godt stycke söder
om Kap Farewell. D. 16 hade vinden fullkomligt afstannat. Vi
ångade, mot land i stilla, smul sjö. — Under hela seglingen längs
ostkusten hade vi endast sett ett par verkliga isberg. Nu var hafvet
fullt med stora, praktfullt formade isberg, af hvilka ett "par
fotograferades från fartyget. Snart mötte äfven drifts, hvilken jemte tjocka
hindrade framförden. Då jag såg, att vi denna dag ej kunde nå
land, och jag under midnatten ej ville segla ibland drifisen, hvilken
närmare land blef ganska tät, lät jag loda och skrapa. Utbytet blef
ganska rikt, så väl i zoologiskt som hydrografiskt hänseende.
. Den 17 juni på morgonen varsnades en skonare, hvilken, då vi
kommit närmare, visade sig vara ett grönländskt kustfartyg, som hade
till uppgift att förmedla samfärdseln mellan de mindre
handelsplatserna och hufvudkolonierna. Det fördes af en dansk kapten och var
till större delen bemannadt med eskimåer. Kaptenen erbjyd sig att
lotsa oss in till Julianehaab, med vilkor att jag skulle taga skonaren
på släp — ett vilkor, på hvilket jag med nöje ingick, i synnerhet
som kaptenen förklarade* sig villig att ytterligare, om så önskades
och han af kolonibestyraren kunde få tillstånd dertill, lotsa Sofia från
Julianehaab inomskärs, der man numera ej behöfde befara några
ishinder, till Ivigtut. Snart mötte vi bland drifisen en mängd
kajak-män, som voro ute på sälfångst och nu med sina små lätta båtar
följde fartyget långa sträckor under glam och skämt samt ständigt
kastande med de till kajakerna hörande harpunerna och fogelpilarna.
Samma dag, den 17, på f. m. fälde Sofia ankar vid Julianehaab.
Vi mottogos här med utomordentlig vänlighet af koloniens bestyrare,
herr C. Liitzen.
Jäg dröjde vid denna, ett stycke söder om Ivigtut belägna och
efter grönländsk måttstock stora koloni fyra dagar, för att låta rensa
pannan och öfverse maskinen. Tiden användes af mig dels för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
