Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - III. Isvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND AB 1883.
och proviantdepot varit för densamma nedlagd, och der vi så väl
af Kryolitkompaniets som den Grönländska handelns* tjenstemän
rönt det mest förekommande bemötande och obegränsad gästfrihet.
Ivigtut eller, såsom namnet också skrifves, Ivigtuk utgör en liten,
endast, af européer bebodd koloni på Grönlands ostkust vid 61° 12’
n. br., d. v. s. ungefär vid samma breddgrad som Söderhamn. Mot
betalande af en årlig afgift till den Grönländska handeln bedrifves
här af ett enskildt bolag, som har sitt hufvudkontor i Kjöbenhavn,
ett ganska storartadt bergverk, det enda i Grönl¾nd. Den stenart,
som här brytes, bär det för Grönland betecknande namnet kryolit,
härledt af stenartens islika utseende. I brytvärd mängd förekommer
den endast på detta ställe samt bildar en inom mineralriket mycket
ovanlig förening af fluor-aluminium och fluor-natrium, hvilken i
synnerhet i Amerika användes för diverse tekniska ändamål. Dessutom
beledsagas den af en mängd andra, i tekniskt hänseende mindre
vigtiga, men för mineralogen ej mindre intressanta stenarter, de flesta
helt och hållet egendomliga för denna fyndort. Allt detta gör Ivigtut
till en af de märkvärdigaste mineralfyndorter i verlden — och jag
begagnade med begärlighet det tillfälle, som nu erbjöd sig att, så
vidt den korta tiden medgaf, i naturen studera de här förekommande
mineralen och att af dem för Riksmuseum förvärfva så fullständiga
och vackra mineralsviter som möjligt. Beklagligen blef mitt
uppehåll här dock ganska kort. Jag måste hasta vidare för att i tid
kunna börja isvandringen och för att lemna d:r Nathorst så lång tid
som möjligt till den vigtiga undersökningen af de
växtförstenings-förande lagren i Nordvest-Gröiiland.
Den 23 juni om aftonen lättade jag derför efter endast tvenne
dygns uppehåll vid Ivigtut ankar, • för att fortsätta färden norr ut
längs Grönlands vestkust. Sofia var nu mycket hårdt lastad med
kol, hvarför jag till en början, så vidt möjligt var, tog vägen
inom-skärs under lotsning eller snarare vägledning af tvenne eskimåer.
Dessa lemnade oss i sina kaj åker på höjden af Frederikshaab.
Der-ifrån fortsattes färden utomskärs till Egedesminde, en dansk koloni,
belägen på 68° 42’ n. br., ett stycke norr om det ställe, från hvilket
expeditionen på inlandsisen skulle utgå. Vädret var vackert, och på
hafvet såg man endast spridda stycken drifis, hvilka, jemte de
jättestora isberg, som då och då mötte oss, icke voro till något hinder
för seglatsen, snarare till fördel, emedan de nästan fullständigt
dämpade sjögången. Den 26 juni inkommo vi i den vidsträckta skärgård,
som omger kusten söder om Egedesminde och som i minsta
enskildhet fullkomligt liknar skoglösa skärgårdar vid Skandinaviens
kuster, med undantag deraf att isberg numera ej drifva kring i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
