Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - III. Isvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1883.
renar. Det låg nära till hands att anse detta som ett godt tecken
och att tro, det vägen på isöknen betecknades med benkotor af djur,
som stupat under sin vandring öfver nordens Sahara. Men goda
tecken äro ej alltid sanna tecken. Det fingo vi längre fram under
isvandringen erfara.
Under hela färden hade vi svårt att finna lämpliga
tältplatser. Antingen var isen så ojemn, att det var svårt att finna en plan
stor nog för vårt tält, eller var isen så full af de smälthål, som
längre fram skola beskrifvas, att man måste uppslå tältet öfver
hundratals smärre och ett hälft dussin större, runda, 1—3 fot djupa,
vat-tenfylda hål, eller ock nödgades vi slå upp vårt tält öfver en
snösörja, så vattendränkt, att man, i fall man tog ett steg på sidan om
kautschuksmadrassen, blef våt om fötterna i sjelfva tältet. Ett
undantag i det hänseendet bildade tältplatsen n:r 6, som nåddes den 9
juli om aftonen. Här träffade vi nämligen vår bästa tältplats under
hela vandringen, en liten af elfvar omgifven, alldeles jemn och på
sina ställen från smälthål fri isslätt, af ett par tiotal meters
genomskärning. Samtliga elfvarna föfenade sig i. en mindre, i granskapet af
tältet belägen insjö, hvars vatten genom en kort, men* mycket strid
och vattenrik elf, med starkt dån och brus störtade ned i en jättestor
glacierbrunn. Denna elf flöt brusande fram helt nära tältet, genom
en djup kanal, med praktfulla tvärbranta stränder af is. Stället
fotograferades, men hvarken ljusbild eller ord kunna gifva ett begrepp
om det intryck, den liksom i blåhvit marmor utan fog och fläck, i
former på en gång storartade och mjukt afrundade, regelbundet såsom
af menniskors hand utsvarfvade vattenledningen gjorde på hvar och
en af oss. Äfven lappen, fångstmannen och matrosen stannade häpna
och betagna vid dess strand.
Det sätt "vi hittills användt att transportera våra slädar i tvenne
vännor blef i längden allt för tålamodspröfvande och tidsödande. Jag
beslöt derför försöka att släpa fram alla kälkarna med ens. Detta
blef visserligen tungt i början, men gick dock för sig och gjorde det
möjligt för oss att under den återstående delen af resan tillryggalägga vida
längre dagsmp¾cher än i början af isvandringen. Den 10 juli
till-ryggalade vi sålunda nio och en half, d¾n 11 tio och den 12 elf va
kilometer.
Vägen var nu betydligt bättre än förut, ehuru mångenstädes svår
nog. Ett undantag i det hänseendet bildade en del-af vägen den ll:te,
medan vi framgingo längs en stor elf, hvars södra strand bildade en
temligen jemn isslätt eller snarare is väg, utan klyftor, dalsänkningar,
kullar eller större smälthål, af fem till tio meters bredd och fem
kilometers längd. Slätten var på sina ställen vackert färgad af »röd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
