Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - III. Isvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1888. 229
snö», i synnerhet längs elfkanten. Det var det enda ställe på
inlandsisen, der vi funno röd snö eller is i någon större mängd. Äfven
gulbrun is sågs på ett par ställen. Deremot var is, färgad gråbrun
och grågrön dels af kryokonit, dels af olika slags organismer, så
allmän, att den oftast gaf islandskapet sin färgton.
Ännu den 12 juli (mellan den 7:de och 8:de tältplatsen) träffade
man grässtrån, blad af dvergbjörk, pilarter, odon, pyroia m. fl.
grönlandsväxter, på ytan af snön. Vi trodde i början, att de kommit
från inlandet, men att detta ej var förhållandet visade sig deraf,
att dylika blad ej träffades öster om tältplatsen n:r 9. De enda
djur, som vi träffade på isen, utgjordes, oberäknadt de få foglar,
som sågos under återvägen, af en liten mask, hvilken. lefver på olika
slag af isalger och således verkligen tillhör inlandsisens fauna, samt
tvenne från land stormdrifna flugor. Jag hade särskildt anmodat alla
man att noga efterse, om ej några stenar skulle förekomma på isens
yta. Men sedan vi kommit l/4t à 1/2 kilometer från inlandsisens bräm,
kunde vi ej på isytan finna en enda sten, ens så stor som ett
knapp-nålshufvud. Deremot är den massa stoftfint lerslam (kryokonit), som
tinnes på isen, ofantligt stor, helt säkert flere hundra tons på
qvadrat-kilqmetern.
Vi stego nu temligen hastigt uppåt, såsom synes af följande
tabell öfver höjden af våra tältplatser:
3:dje tältplatsen 3Ö0 meter öfver hafv^t.
4:de » 355 »
5:te » 374
6:te > 382
7:de » 451 »
8:de » 546
9:de » 753
Nionde tältplatsen låg på vestra sidan af en ishöjd nära en liten
grund sjö, hvars vatten,. såsom vanligt, samlade sig i en stor elf,
hvilken ett stycke från sjön störtade sig ned i en glacierbrunn med
praktfullt azurfärgade sidor. Vi hade härifrån en vidsträckt utsigt öfver
landet vester ut och sågo ännu hafvet på ett par st¾len skymta fram
mellan kustlandskapets höga bergtoppar; men sedan vi hunnit öster
om den ishöjd, vid hvilken tältet var uppslaget, syntes landet ej mer,
och horisonten bildades numera endast af is. Genom en optisk
synvilla, beroende på ishorisontens hägring, föreföll det nästan alltid, som
om vi framgingo på bottnen af en låg skålformig fördjupning. Man
kunde ej med ögat bedöma, om det fortfarande gick uppåt eller nedåt7
och denna fråga utgjorde derför ett ständigt samtalsämne, som ofta
nog besvarades med ledning af det intryck godi eller dåligt väglag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
