Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - III. Isvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 . Den svenska expeditionen till geönland 1k i883.
gjorde på dragarna. Lapparna, som ansågo det höra till sin uppgift
att svara för, det vi ej förvillade oss i isöknen, komrao bekymrade till
mig och sade, att de, sedan all landkänning gått förlorad, ej mer kunde
vara säkra att återfinna samma väg, der vi framgått. Jag lugnade
dem med den förklaring, att jag utan svårighet kunde finna återvägen
med tillhjelp af kompass och solobservationer1. Under bortvägen
bestämde jag äfven läget af nästan hvarje tältplats astronomiskt, och de
distanser, som sedan ortbestämningarna blifvit beräknade, komma
att angifvas för slädfärden på den definitiva kartan, blifva derför
tillförlitliga nästan på gravörstreckets bredd när. Deremot bero de
distanser som angifvas för lapparnas skidfärd på deras egen uppskattning.
Den väg vi hvarje dag tillryggalade, således inberäknadt de
oundvikliga omvägarna, bestämdes med tillhjelp af tvenne
stegmätare. Ända till den 9:de rastplatsen hade vi ständigt haft härligt,
vackert väder, för det mesta med svag sydostvind, molnfri himmel
och en lufttemperatur i skuggan, 3 fot öfver marken, af + 2° till
+ 8°, i solen af ända till + 20°. Det ständiga2, dag och natt
oaf-brutna och af alla omgifvande föremål återkastade solskenet började
starkt angripa våra ögon, i synnerhet som vi försummat att, genast
då isfärden började, påtaga färgade glasögon.
Början till snöblindhet infann sig, med de vanliga stickande
smärtorna. D:r Berlin häfde dock denna farliga åkomma, som afbrutit så
mången slädfärd i de arktiska trakterna, medelst snöglasögon och
in-drypning i de angripna, blodsprängda ögonen af en lösning utaf
zinkvitriol.
Solskenet i den torra, klara, förtunnade luften hade dessutom en
annan, mindre farlig, men knappast mindre plågsam verkan på huden
i ansigtet. Det åstadkom nämligen här en liflig rodnad och sveda,
med stora hrännblåsor, som efter någon tid torkade i hop, hvarvid
ytterhuden från näsa, öron och kinder i stora flisor afföll. Detta
upprepades i flere omgångar, och lidandet förvärrades ytterligare
genom morgonköldens inverkan på den tunna hud, som bildat sig
under blåsorna. Någon likartad verkan tyckes tropilfernas brännande
sol aldrig åstadkomma, åtminstone ej i de nära hafsytan belägna
delarna af jordklotet. På dessa obehag när och några andra tillfälliga,
1 Trots denna gensaga uppletade lapparna dock under återfärden vår gamla
väg och de flesta gamla tältplatser med en säkerhet, som i sanning var
beundransvärd. I synnerhet utmärkte sig Lars för sitt utmärkta ortsinne.
2 Solens midt gick första gången på detta ställe ned under horisonten den
15 juli. Dess öfre kant, om man gör afseende på refraktionen, först den 21.
Efter medlet af juli blefvo nätterna hastigt, på höjden af 4J000—7,000 fot, kalla,
ända till — 15° à — 18°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
