Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - IV. Återresan. Färden längs Grönlands ostkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN 8VENSKÄ EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1888.
243
nordisk ruin är belägen. Viken var omgifven af grönskande
grässlätter, hvilka efter grönländska anspråk voro temligen vidsträckta,
och på hvilka ruiner, eller rättare stengrundvalar, af en mängd gamla
nordiska hus voro belägna. De förnämsta af ruinerna fotograferades.
De voro obetydligare än jag väntat, och sjelfva den ruin, som%ansetts
härröra från Erik Rödes gård, var ej så stor som grundmuren till
mången torparestuga hos oss. Jemte hustomterna funnos en mängd
vidsträckta, från forntiden härrörande stengärden, helt säkert afsedda
till inhägnader för boskap. Det märkligaste vid dessa »ruiner» är
storleken af de till grundmurarna använda stenblocken. Det är svårt
att förstå, huru de kunnat flyttas och noga inpassas hvar på sin
plats utan goda häfstänger och block.
På föranstaltande af den Grönländska handeln idkas äfven-nu
boskapsskötsel i trakten, men ej af européer, utan af eskimåer.
Dessutom odlas här rotsaker, förnämligast potatis och rofvor, båda dock,
efter hvad det tyckes, på för fet jord eller åtminstone på mark, som
blifvit gödslad på olämpligt sätt, till följd hvaraf rofvorna, ehuru
ganska stora och välsmakande, äro svampiga, potatisen, af hvilken några
kappar inköptes för fartygets räkning, visserligen stor, men lös och
vattnig. Äfven härifrån hemförde våra botanister några nya bidrag
till Grönlands flora. Oaktadt ifrigt letande träffade zoologerna endast
trenne arter landtmollusker, en Physa, en Vitrina och en Helix, hvilka
dessutom alla förekommo mycket sparsamt. Insektskörden utgjordes
af några få arter skalbaggar, några fjärilar och insekter af andra
ordningar. I nordliga # Norge, hvars klimat icke torde vara
synnerligen bättre än Sydgrönlands, träffas landtmollusker och skalbaggar i
vida större mängd, hvad antalet så väl af arter som individer angår.
Man kan möjligen häraf sluta, att Sydgrönlands kuster under en
mycket kortare tid än Norges varit fria från glacialperiodens istäcke, och
få ett begrepp om den långa tid, som åtgår, innan en art af de mera
sedentära djurformerna hinner utbreda sig öfver nya områden.
När skymningen åter samlat oss alla om bord på Sofia, ångade
vi ut genom fjorden tillbaka till den omkring 30’ aflägsna kolonien.
Det blef snart nästan kolmörkt, farvattnet var föga kändt,
eskimålotsarna ovana vid lotsning af fartyg. Sofia kunde derför endast
gå med half maskin, så att det dröjde in på morgonen, innan vi
kunde kasta ankar i Julianehaabs hamn.
Då vi under stilja väder och smul sjö i den mörka natten ångade
fram öfver den smala fjorden, sågs plötsligen på hafsytan akter om
oss ett bredt, men skarpt begränsadt ljusbälte. Det lyste med ett
jemnt, något gulaktigt sken; snarlikt ljuset af åtskilliga fosforescerande
ämnen. Oaktadt vi gingo med en fart af 4 till 6 knop, närmade
Ymer 1883, Ä. 7. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
