Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - IV. Återresan. Färden längs Grönlands ostkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1683.
sig skenet oss mer och mer. Då det nådde fartyget, såg det ut, som
om vi ångat fram i ett haf af eld eller smält metall. Efter en stund
hade ljuset gått förbi fartyget, och det försvann slutligen för ut Tid
horisonten. Jag fick beklagligen ej tid att undersöka det med
spektro-skopet. Det var tydligen af annan art än det vanliga blåhvita
mareldsljuset, hvilket visade sig samtidigt ganska klart i fartygets
kölvatten. Då skenet var fullkomligt jemnt, kan det ej heller hafva
utgjorts af fosforescens, framkallad af något fiskstim, som summit förbi
fartyget. Ett fiskstim skulle äfven gifvit sig till känna genom någon
rörelse å den för tillfallet fullkomligt spegellugna vattenytan, och den
från fiskarna härrörande fosforescensen hade antagligen lemnat ett
blaaktigt, ej ett sådant svagt gulaktigt ljus som det, hvilket här visade
sig. Eskimåerna förklarade, att en i granskapet utfallande glacierelf
utbredde ett tunnt lager af mindre salt lervatten öfver fjordens yta,
och trodde, att detta skulle stå i något samband med det storartade,
af dem förut ej sedda naturfenomenet. Något norrsken sågs för
tillfället ej på himmelen, hvilken var temligen tätt molnbeklädd.
Orsaken till den märkvärdiga företeelsen, som för 10 à 15
minuter lät Sofia ånga fram i ett eldhaf, känner jag ej. Möjligen har
det varit ett eldfenomen af detta slag, som gifvit upphof till den i
Forngrönlands historia bekante Lig-Lodms berättelse för konung
Harald Sigurdson, att han (Lig-Lodin) en gång seglat öfver ett ställe,
der hafvet stått i ljusan låga.
Den 26 augusti tidigt på morgonen lemnade Sofia Julianehaab.
Då jag ej derstädes kunnat få någon eskimåtolk, beslöt jag, att innan
färden längs ostkusten anträddes, göra ännu ett försök att skaffa mig
en sådan genom att söka öfvertala någon af »Brödraförsamlingens» i
Sydgrönland bosatta missionärer att följa med oss på Sofia. För
detta ändamål blef det nödigt att anlöpa den närmast Grönlands
sydspets belägna missionsstationen Frederiksdal. Vädret var härligt.
Ungefär kl. 10 f. m. passerade vi en hög bergudde, hvilken af åtskilliga
grönlandsforskare identifierats med det i de isländska sagorna mycket
omtalade Hvarf. Detta beror antagligen på ett misstag, men jag stannade
i alla fall en stund vid denna udde för att låta fotografera de
praktfulla bergen och i hafvet utanför.densamma anställa draggningar och
hydrografiska mätningar. Redan under vägen dit hade vi träffat
månget isberg, och längre fram på dagen möttes ej allenast isberg
och kalfis, utan äfven en rätt betydlig mängd hafsis — ett ej
synnerligen lofvande förebud för seglatsen längs ostkusten. Ankaret fáldes i
Frederiksdals hamn kl. ll2k e. m.
Vi mottogos här mycket vänligt af pastor Brodbeck, bekant för
sin intressanta båtfärd sommaren 1881 till fjorden Kangerdlugssuaitsiak,
0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
