Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄLLSKAPETS FÖRHANDLINGAR.
V
Sammankomsten den 16 februari 1883.
Förhandlingarna leddes af ordföranden, dr O. Montelius.
Sällskapet beslöt enhälligt att, med gillande af ett inom styrelsen af frih.
Nordenskiöld väckt förslag, tilldela Vega-medaljen för innevarande år åt Mr
H. M. Stanley, såsom en hyllningsgärd för hans epokgörande forskningar
på den afrikanska kontinenten. Ordföranden erhöll i uppdrag att meddela
Mr Stanley detta sällskapets beslut.
Derefter höll dr Hj. Stolpe ett föredrag »om etnografiska förhållanden
på Stilla oceanens öar, I. östra Polynesien, särskildt Påskön».
Denna ö, belägen omkring 2,000 eng. mil VNV. från Valparaiso, har
sitt namn deraf, att den upptäcktes påskdagen år 1722 af den holländske
sjöfararen Roggeveen. Den har sedermera flere gånger bliTvit besökt af
sjöexpeditioner, särskildt af Gook 1774, LaPérouse 1786, Beechey 1825, engelska
korvetten Topaze 1868, chilenska korvetten 0’Higgins 1870, franska korvetten
Seignelay 1877, den sistnämnda med forskaren Pinart om bord, hvilken
Iem-nat de sista utförligare meddelandena om ön; dessutom hafva
nordamerikanska och peruanska fartyg vid flere tillfallen utfört de skändligaste
men-niskorof derstädes samt dit infört koppor och andra sjukdomar, till följd
hvaraf den rätt talrika befolkningen blifvit betydligt decimerad.
Påsköns förnämsta märkvärdighet utgöres af de bildstoder af sten, som
till ett antal af flere hundra finnas derstädes. De framställa rått uthuggna
menniskoansigten på kroppar utan ben och vanligen utan antydning till
armar. De största äro ända till 20 meter höga och befinna sig inuti tvenne
slocknade vulkankratrar. Äfven utefter kusten finnes en mängd stenbilder,
alja numera kullslagna, hvilka skilja sig från de förutnämnda derigenom, att
de varit försedda med ett slags hattar af sten, sirade med en bildskrift,
om hvars betydelse öns nuvarande invånare icke kunna gifva någon
upplysning. Utom dessa bilder — hvilka icke egnats gudomlig dyrkan, utan
anses vara resta till minne af öns förnämligare män — finnas äfven andra
lemningar af en fordom högre kultur. Bland sådana nämnde tal. de murade
grafkamrarna och ett slags trätaflor, försedda med en rik bildskrift. I
sammanhang med denna framställning påpekade dr Stolpe, hurusom man af en
ny grundlig undersökning af ön skulle kunna vänta särdeles vigtiga resultat
för den etnografiska vetenskapen. (En utförligare uppsats angående ämnet
för föredraget kommer att offentliggöras i ett följande häfte.)
Derpå föredrogs revisorernas här nedan intagna berättelse angående af
dem verkstäld granskning af sällskapets räkenskaper för år 1882, och
beviljades styrelsen, i öfverensstämmelse med hvad revisorerna hemstält,
ansvarsfrihet för förvaltningen under nämnda år.
Slutligen lemnades ordet åt docenten H. Hjärne, som talade »om
ryssarna såsom koloniserande folk».
Efter några inledande ord om kolonisationens betydelse för folken i
allmänhet framhöll tal., att slaverna i motsats mot germanerna alltid sträfvat
att utsträcka sjtt välde öfver stora områden, men att det icke vore alldeles
otvifvelaktigt, att de ega förmåga att låta den flygtiga besittning, de tagit
med svärdet, öfvergå till den varaktiga, som vinnes med plog och spade.
Tal. omnämnde först de slaviska stammarnas ringa utbredning i början af
medeltiden, då de voro inskränkta förnämligast till de nuvarande vestryska
guvemementen och Ukraine. Derifrån utbredde de sig sedermera östfr ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
