Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI
SÄLLSKAPETS FÖRHANDLINGAR.
och samma stads graffált, är det dock sannolikt, att många af dem verkligen
äro hviloplatser för Alba Longas invånare.
Tal. fäste särskildt uppmärksamheten vid en grupp af fornsaker från
Albano, hvilka med skäl redan från början blifvit synnerligen beaktade. De
brända benen i åtskilliga grafvar inneslötos nämligen i lerkärl, som hade
form af runda hyddor och tydligen voro efterbildningar af de lefvandes
boningar. Det ligger naturligtvis en lång följd af år mellan den tid, då
Italiens invånare bodde i dylika enkla hyddor, och den, som frambragte
byggnadsverken i Herculaneum och Pompeji.
Hvad beträffar förhållandet mellan de nämnda grafvarna och det öfver
dem hvilande vulkaniska lagret, så hafva många bestridt möjligheten af,
* att den vulkaniska verksamheten vid Albano fortgått så länge, att utbrott
kunnat inträffa efter grafvarnas anläggning. Man har derför velat förklara
fyndet antingen så, att gångar gräfts under peperinon, eller så, att denna
uppifrån blifvit genombruten^ och grafvarna genom de sålunda uppkomna
hålen nedsänkts i densamma. I senare tid gjorda .undersökningar af
geologer, och arkeologer i förening hafva emellertid otvetydigt ådagalagt, att
grafvarna verkligen funnits på sin plats förr än peperinon betäckte den
vulkaniska sand, i hvilken de stodo. Att en icke allt för kort tid förflutit mellan
’ utslungandet af sanden och det utbrott, som gifvit upphof åt peperinon, kan
man sluta deraf, att på sandlagrets yta synas tydliga spår af en vegetation.
De skriftliga urkunderna ådagalägga äfven, att i historisk tid utbrott egt
rum i dessa trakter. Sålunda berättar Livius, att det under Tullus
Hosti-lius’ regering regnat stenar på Albano-bergen, och att romarne med
anledning deraf anstalt offerfester. Äfven vid flere senare tillfallen — ännu år
167 f. Kr. — skall enligt hans berättelse liknande järtécken hafva egt rum.
De ifrågavarande graf urnorna äro af intresse äfven från en annan
synpunkt. Hos några folk råder den seden, att den *döde begrafves i det hus,
han under lifstiden begagnat. Då emellertid bostaden ej långe kan motstå"
tidens förstörande inverkan, har. detta begrafningssätt gifvit upphof åt det
bruk, att man, för att bereda den döde en varaktigare hvilostad, uppförde
grafvar af sten, som liknade de lefvandes hus. Att man åter under en tid,
då liken brändes, bibehöll samma sed och lade benen i urnor, som fått
form af hyddor, förefaller mera egendomligt.
Hus-urnorna från Albano voro länge de enda känSa exemplen på ett
sådant begrafningssätt, men på senare tid har man gjort flere dylika fynd,
särskildt under, sista åren vid Gorneto, norr om Rom. Att samma bruk
länge bibehållit sig i Italien, ses af de från den äldre etruskiska tiden
härstammande hus-urnorna; äfven grafujnor från den romerska civilisationens
tid påminna ofta genom sin form om de lefvandes bostäder. Utom Italien
äro dylika grafurnor också anträffade. Man har funnit sådana i
Tyskland, och äfven från Norden äro några få exempel på enahanda grafskick
kända. I Danmark har man funnit några lerkärl, som genom en
dörröppning på sidan antyda, att de äro minnen af ett sådant begrafningssätt,
och äfven från Sverige har nyligen ett dylikt fynd blifvit bekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
