Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje båtfärd draga upp den tunga fångstbåten på land, hvilket var
ganska mödosamt. Vi plägade likvisst härvid hafva hjelp af dé flesta
eskimåerna på platsen, ty så snart de sågo oss vara i begrepp att
ge oss af eller komma åter från en färd, samlades de vanligen alla
på stranden. Till belöning erhöllo de vid sådana tillfällen en sup,
något hvarpå de tycktes sätta mycket stort värde, stundom äfven
tobak. Vid ett tillfälle, då vi måst återvända till följd af hög sjö, och
ebben samtidigt inträdt, fans ej annan utväg än att styra rakt ,på en
sandbank långt ut, springa i vattnet och så släpa båten till stranden.
Men vädret var här i allmänhet soligt och varmt, hvarför sådana
äf-ventyr betraktades endast som en angenäm omvexling. Hade man ej
haft isbergen framför sig, skulle man i det varma vädret kunnat tro
sig vara hemma i Sverige, der mången sommar icke har att uppvisa
så vackra dagar. Isbergens mängd i Wajgattet vexlade mycket, allt
efter som Torsukaktaks isström »kalfvade* eller förhöll sig lugn. I
förra fallet kunde Wajgattet snart vara nästan fullpackadt a*f is,
i andra fallet, och sedan den här rådande strömmen drifvit isen till
hafs, syntes stundom endast glest strödda isberg. Några af kolossal
storlek, hvilka strandat mellan Ujaragsugsuk och Igdlokunguak, lågo
på samma plats under hela vår vistelse här. Grönländarna voro
mycket rädda att vid båtfärderna komma dem nära, af fruktan att de
skulle kantra..
Det tält, vi medfört till Ujaragsugsuk, var ett vanligt
bevärings-tält, för dessa trakter särdeles opraktiskt. Ty i de häftiga kastvindar,
som här ofta äro rådande, är det nästan omöjligt att hindra ett
dylikt tält att blåsa sönder. Sedan det en gång blifvit fuktigt, kan det
ej mera spännas jemnt, och vid vindstötarna fladdrar duken med ett
buller såsom af gevärsskott. Nedtill måste det helt och hållet belastas
med sten, och dervid är mycket svårt att undvika, att någon hvass
kant nöter mot tältduken, hvarigenom den söndertrasas. Expeditionen
medförde äfven tält af annan konstruktion, nämligen dels s. k.
officerares skyddstält, dels en mindre sort lika dem, som af grönländarna
sjelfva användas, och hvilka blifvit något förbättrade af Torell. Den
senare konstruktionen begagnas af geologiska undersökningens
tjenste-män vid resor i Lappland och äro mycket ändamålsenliga, om ock .
på samma gång anspråkslösa. De förra äro utan tvifvel angenämast *
— det var ett sådant som Nordenskiöld medförde under isvandringen —
och sjelf har jag under tvenne somrar med stor belåtenhet användt
dylika på Spetsbergen. De tvärstänger, som tjena till att uppehålla
detta slags tält, och hvilka äro så beqväma för upphängning af diverse
persedlar, spänna duken vida mera, så att vinden ej med så stor kraft •
kan verka derpå. I mycket hård vind torde dock det minsta slaget
(det Torellska) vara det enda som består profvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
